|
Progrocken är stark nu i Norge och här kommer ännu en ny release
inom denna genre. Från Trondheim kommer Morild, ett relativt
nystartat band (började 2007) men flera av medlemmarna har ett
långt musikaliskt förflutet.
Deras debutplatta är lång - en dubbel-CD med 11 låtar med en
total speltid på uppemot 100 minuter (flera av låtarna över 10
minuter långa). Så det var ett rätt så mastigt jobb att ta sig
igenom. Men helt klart är att verket har flera högkvalitativa
ingredienser som attraherar oss som har preferenserna i
70-talets progressiva rock. Här finns influenser av framför allt
Camel, Mike Oldfield, Jethro Tull och Bo Hansson men även av
irländsk folkmusik och till och med av mina tyska favoriter
Grobschnitt(!). Musiken är i huvudsak av det lugna och
filosoferande slaget där man långsamt bygger upp en melodisk
berättelse med olika teman. Blandningen är ungefär 50/50 av
instrumentala och vokala partier.
Plattan har en viss dominans av klaviaturer. Särskilt
framträdande är orgelspelet. Hammondorgeln finns med på nästan
alla låtar och ofta tillsammans med flöjt vilket är väldigt
tjusigt och för tankarna till Camel. Exempelvis tredje låten på
CD 2 ”Part 1: Zong-Searching for prey” har ett läckert
mellanparti med just orgel och flöjt. Men det finns flera andra
liknande partier. Fast ibland ändrar musiken lite karaktär och
för tankarna till Bo Hanssons musik. Jag tänker då särskilt på
inledningslåten på CD 2 ”Apus apus” . Riktigt feta och fläskiga
orgeltoner!
Favoritspåret är nog låt 4 på CD 2 ”Part 2 – Harbour lights” som
både är melodisk och instrumentalt mycket vacker. Återigen
härligt spel på flöjt och orgel fint ackompanjerat av ett
inspirerande basspel. På slutet låter det också mycket Mike
Oldfield över det hela. Även låten ”Early this morning –
Christmas song” påminner mycket om de oerhört vackra låtar som
Mike Oldfield ibland presterade.
Men tyvärr finns det även en del att anmärka på för denna
debutplatta. Dels märker man av vissa problem i timingen mellan
musikerna på några partier. Sen måste jag också påpeka att
vokalisten inte alltid sjunger så tonsäkert som man kanske
skulle önska. Det här behöver ju inte vara negativt. Vi har ju
ett typexempel i tyska Grobschnitt där vokalisten Wildschwein
sannerligen glider bra mycket på tonerna ibland men ändå lyckas
få det att låta bra. I Morilds fall kanske det kan bli något
liknande men här gäller det att se upp så att det inte glider
över i falsksång. Faktum är att den lugna sången ”Blackbird’s
lullaby” påminner oerhört mycket om ”Ernie’s reise” från
Grobschnitts mästerverk ”Rockpommel’s Land”. Tjusigt men ändå på
gränsen till falskt.
Ett annat litet problem som jag vill peka på är gitarristen som
inte alltid lyckas så bra i sina soloambitioner. Detsamma kan
gälla organisten emellanåt. Ett par av moog/synt-solona är
kanske inte så lyckade.
Men trots dessa problem så vill jag ändå lyfta fram den
behagliga och sköna känslan som förmedlas i verket och som jag
tror kan tilltala många. Så man skall nog ha överseende med
vissa skavanker för huvuddelen av låtarna är riktigt njutbara.
Som ni kanske redan förstått så tycker jag att CD 2 är klart
bättre än CD 1 vilket kanske är lite märkligt för en
debutplatta. Låt-trilogin här om slavskeppens tid är riktigt bra
och det är klart man får associationer till Camels ”Harbour of
tears” (även om den senare handlade om emigrantskeppen från
Irland till Amerika och inte om slavhandel). Alltså – en platta
som helt klart rekommenderas till fans av Camel, Mike Oldfield
och Bo Hansson. Den norska progvågen är bara att applådera!
www.myspace.com/morildprog
http://tihlde.org/~alexandr/morild
Betyg: 7 av 10
Karl-Göran Karlsson
|
