|
Här har vi en dos melodisk metal från Finland. Alla i bandet är
så pass unga att de växt upp med Stratovarius som sina största
förebilder. De är nu inne på sitt tionde år tillsammans och har
skrapat ihop fullängdare nummer tre.
Jag har inte hört de tidigare plattorna och kan inte jämföra på
det viset, så jag får behandla denna skiva som en slags debut.
Första intrycket jag får är att det här är killar som verkar
gilla det de gör. Jag har dock lite svårt för att avgöra om de
är ett seriöst satsande band eller om de bara har det som hobby.
Låtarna känns ofta mer som idéer än färdiga låtar när man
lyssnar på dem. De kopierar sina influenser väl men har inte
tillräcklig talang att bära upp den på ett exceptionellt sätt,
då tänker jag som så, att sångaren kanske är bättre än
medelmåttig, eller att någon av bandets musiker är en virtuos
utan dess like. Dessvärre finns det varken eller här.
Lyssnar man snabbt och på en kort snutt kan man bli lurad för
att det ändå låter ganska bra, men det håller sällan hela vägen
ut. Den taffliga produktionen slipar också bort en stor del av
lyssnarnöjet. ”Firewood” börjar lovande men misslyckas i sin
helhet. ”Lifetime” är ett annat exempel på en låt som kunde ha
blivit riktigt bra. ”Enter a life” är ytterligare ett exempel. I
flera andra spår återkommer temat - ”bra idéer men det håller
inte hela låtarna”.
Om jag skulle ge lite konstruktiv kritik så kan jag säga att
Excalion tyvärr inte har den kemi som behövs för att komma
någonstans i nuläget. De behöver en som förstår sig på att
skriva bra låtar fullt ut och/eller arrangera dem lite bättre
samt en bättre producent. Sångaren bör även lära sig sjunga
mindre ansträngt. Fixar de till detta till nästa skiva så kan
det hända lite saker, för de är inte helt talanglösa, inte alls.
www.myspace.com/excalion
www.excalion.com
4 /10
Peter Dahlberg
|
