|
På sin andra platta presenterar Jayce Landberg hårdrock med
mycket åttiotalskänsla. Ibland påminns man om Ratt och ibland om
White Lion. Sistnämnda grupp hade dessutom en väldigt Eddie Van
Halen-inspirerad gitarrist vilket även lyser igenom på ”Good
Sleepless Night”. I låtar som ”Drama Queen” och ”Skyscraper” ger
Landbergs gitarrljud nämligen kraftiga ekon av Van Halens första
platta. Solostycket ”Abduction” låter rent av som en variation
på ”Eruption” från nämnda album. Melodislingan i skivans andra
instrumentala bit, ”Sun Dance”, är däremot slående lik ”One Big
Rush” av Joe Satriani.
Frånsett gitarrljudet låter inte kompositionerna som något
Pasadenas stoltheter skulle ha lämnat ifrån sig. Arrangemangen i
till exempel de båda inledande spåren är betydligt modernare och
mer nedstämda, men fortfarande väldigt glammiga. Göran Edmans
sångarrangemang är en annan faktor som tillför andra
ingredienser. Edman är ett superproffs som behärskar många
stilar och han lägger på egen hand körer som många gånger för
tankarna till Extreme.
Av låtarna sticker pianoballaden ”The Thorns” ut mest. Det är
ett pampigt stycke på vilket Edman sätter sin prägel med stark
inlevelse och läckra körer. Hans storhet blir väldigt tydlig när
Mark Boals tjuter sig igenom den efterföljande ”Invasion” –
vilken tur att Boals insatser begränsades till denna enda låt!
Detta kan också ses som ett tecken på Edmans betydelse för hela
albumet. Låtarna blir helt enkelt ett snäpp intressantare när
han sjunger, vilket i sin tur innebär att skivan inte håller i
längden. För hur skicklig Landberg än är som gitarrist så har
han en bit kvar som kompositör.
www.myspace.com/landbergmusic
www.jaycelandberg.com
Betyg: 6/10
Jukka Paananen
|
