|
|
Släppt på extremmetallens huvudbolag Metal Blade och med en
aggressiv logga utläsandes ”Barn Burner” så kan man lätt tro att
detta är ytterligare ett dödsmetallgäng i mängden. Men mina
fördomar ställs på ända då dessa Kanadickers debut snurrar igång
vill jag lova. Inledande ”Holy Smokes” snurrar igång med inte så
lite Iron Maiden-vibbar innan albumet vandrar vidare och ett
rejält riff-o-rama sätter igång och en liten egensinnig variant
av retrorock ekar ut ur högtalarna. Det roliga är att det är
svårt att sätta tummen på vilket band från det gyllene
sjuttiotalet som bandet hänger sig åt. Lättaste jämförelsen är
Thin Lizzy då sångaren Kevin Keegan (nej inte fotbollspelaren)
precis som Tony Cullen i Glyder i stor utsträckning liknar en
viss Phil Lynott men de musikaliska liknelserna slutar också
där. Visst är grunden till musiken classic rock med alla de band
det innebär men här finns även en stoner-ådra som genomsyrar
hela albumet. Band som The Atomic Bitchwax, Clutch, Kyuss och i
den naturliga förlängningen Queens of the Stone Age är akter som
alla dyker upp när man lyssnar igenom den halvtimme av musik som
vi bjuds på. Dock är det mest Fu Manchus fuzziga ökenrock som
man kan dra paralleller till under skivans gång. Addera till
detta en punkig attityd och känslan av att du hela tiden
befinner dig på en ölhävningstävling så kommer du nog rätt så
nära hur ladugårdsbrännarna låter.
Så långt allting bra men oavsett hur spännande beskrivningen på
deras musik än må vara så håller det inte hela vägen tyvärr. Det
är en rejäl rifforgie, ett hejdlöst sväng och finurliga
arrangemang men låtmaterialet är inte så pass bra som man skulle
vilja önska. Det saknas helt enkelt minnesvärda refränger och
starka låtar som sticker ut för att det skall bli riktigt bra.
Men det till trots så är inte detta något dåligt album utan är
istället tvärtom ett klart lyssningsvärt album för den som
önskar sin högoktaniga amerikanska rock klassiskt riffig,
småskruvad och bevandrad i den fuzziga öknen.
www.myspace.com/theinfamousbarnburner
Betyg: 7/10
Ulf Classon
|
|
