|
Dom är ambitiösa de goda fransmännen (och en kvinna) i bandet
Akroma minsann. Debuten ”7” behandlade de sju dödssynderna och
när nu uppföljaren är här så skall det handla om de tio bibliska
farsoter som den egyptiske guden Seth spred död och misär med.
Om jag har fattat det rätt i alla fall för mina kunskaper i det
franska språket är minimala så bandets texter kan i princip
handla om vilka otrevligheter som helst utan att jag vet om det.
Det något knapphändiga informationsbladet ger dock en
fingervisning om vad konceptet går ut på så helt ute och cyklar
är jag nog inte.
Detta är mitt första möte med bandets musik och speciellt
överväldigad blir jag då inte. För det första spricker hela
ljudbilden så fort den manliga sångaren Alain Germonville (Scarve)
tar ton för han låter precis som Dani Filth (Cradle of Filth)
gjorde i början på karriären. Det vill säga som en trasig
visselpipa! En högt pitchad röst som skär igenom märg och ben
och är fullständigt outhärdlig. Det låter rent ut sagt för
jävligt! Hans kvinnliga kollega Lulu skänker lite mer sansad
fägring men dock mest som en berättarröst som varken gör till
eller från.
Men det är inte bara sånginsatsen som är underkänd för
musikalsikt är det inte speciellt jättespännande heller. En
småproggig variant av metal där det lite mer extrema avarterna
samsas. Ena stunden piskar det på med lite black metal för att
sen bryta in på ett mer angeläget progmetalspår. Lite som om de
försökt att kombinera Dimmu Borgir, Dream Theater samt King
Diamond och adderat en gnutta goth. Kanske inte världens bästa
beskrivning men förmodligen ändå den bästa jag kan ge er.
Men om vi skall vara helt ärliga så är faktiskt musiken inte så
pjåkig för det är varierat, snyggt arrangerat och tillräckligt
utmanande för att det aldrig skall bli tråkigt. Men tyvärr är
soundet kliniskt, iskallt och maskinellt (är det en trummaskin?)
vilket inte är att föredra i detta sammanhang direkt. Jag hade
nog föredragit ett fetare och mer organiskt ljud för en bättre
helhet. Men även om så skulle ha varit fallet så faller hela
skiten pladask på grund av denna Germonville som borde låta sig
undersökas för så här illa får man inte låta! Utan honom hade
betyget förmodligen hamnat på klart godkänt och hade det inte
varit för att musiken trots allt är av det småintressantare
slaget så hade betyget nått botten. En fyra kan kännas som en
pinne för mycket men vissa delar går helt klart an så varför
inte?
www.myspace.com/akromametal
www.akroma-metal.net
Betyg: 4/10
Ulf Classon
|
