Morten Veland, den okrönte konungen av goth metal, tar för
första gången nu sats och lanserar ett soloprojekt. Det är i och
för sig inte hela sanningen då han i sitt tidigare band Sirenia
(existerar dom fortfarande?) var mer eller mindre
envåldshärskare. Hur som helst så anknyter nya projektet till
hans namn och han har ju naturligtvis gjort så gott som allting
själv. På ”Misere Mortem” tar norrmannen sikte på sitt tidigare
band Tristanias album ”Beyond the Veil” (1999) men här finns
även gott om referenser till tidiga Serenia och dess debut “At
Sixes and Sevens” (2002) samt “An Elixir for Existence” (2004).
Borta är alltså den väna kvinnosången och de popinfluenser som
mer sentida Serenia bestått av på tillexempel lysande ”Nine
Destinies and a Downfall” (2007). Det är också den sistnämnda
delen av Velands karriär som jag finner som mest intressant så
nu när dessa element är borta så har jag svårt att falla för
musiken. Veland spänner musklerna på ”Misere Mortem” och vräker
ur sig tunga metalliska riff som han blandar med episka och
välarrangerade symfoniska partier samt en rejäl manskör.
Growlandet tar han själv hand om med den äran men det är den
stora kören som ger musiken dess karaktär. En karaktär som är
dränkt i ett mörkt melankoliskt goth-skimmer och ger skivans
dess identitet. En identitet som utan problem hade kunnat stavas
just Sirenia eller Tristania. Allt låter alltså oerhört mycket
som Velands tidigare åtaganden och skulle i princip lika gärna
kunna ha släppts under något av dessa två namn.
Men nu står han på egna ben och han gör det helt okay trots att
riffen är något fantasilösa och låtarna allt för lika varandra.
Det är absolut inte dåligt då herr Veland alltid lägger ner sin
själ i det han gör men denna gång är det inte speciellt
spännande. Detta lär dock få fans av Veland att återigen hitta
en anledning till att öppna plånboken och införskaffa sig en
rund liten plastbit med norrmannens musik på.
www.myspace.com/mortemiano
www.mortemia.no
Betyg: 6/10
Ulf Classon
|