|
Skånepågarna i Crazy Lixx och deras tidiga demosar tilltalade
mig föga så bandets debut ”Loud Minority” (2007) gick mig rätt
så obemärkt förbi. Bandet tog dock ett rejält kliv upp på
karriärstegen med just nämnda debutalster och räknades då ihop
med akter som Hardcore Superstar, Babylon Bombs och Crashdïet
till de ledande inom den nya vågen kallad "The New Wave of
Swedish Sleaze". Nu är uppföljaren här och lite talar väl för
att bandets position i genren skall äventyras men faktum är att
bandet nu vågar odla sin egen identitet lite och på så sätt blir
intressantare vilket bör intressera fler än bara de inbitna. På
färska ”New Religion” får vi både glam och sleaze i stora doser
men jag tycker samtidigt att de nu börjar närma sig den
melodiska hårdrocken där en gnutta AOR skvätts ner i
anrättningen. De inleder dock stenhårt med ”Rock and a Hard
Place” där tidiga Mötley Crües riffande och sväng blandas med
Skid Rows ettrighet och körerna har överdoserat på Def Leppard.
De brittiska åttiotalshjältarnas musik går igen i efterföljande
”My Medicine” som bandet på allvar borde fundera på att byta
namn på till ”Def Leppard Tribute”. Allt, precis allt, i denna
låt går att härröra till något som britterna gjorde på
åttiotalet. Inget fel i det för låten är klart njutbar men det
blir lite för uppenbart vart beståndsdelarna är stulna/lånade
ifrån. Nej då hade det varit bättre att de istället gagnat sig
av de snygga Def Leppard-körerna mer på hela skivan än bara vid
ett par tillfällen. Tredje spåret ”21 Til I Die” är ett sådant
spår och även den låt som jag omedvetet gått och nynnat på
vilket tyder på en sång vars refräng är stark nog att sticka ut
ur mängden. Men sen tunnas det ut. De minnesvärda och
upplyftande spåren blir färre och trots att det aldrig blir
dåligt så blir det åtminstone lite slätstruket. ”Children of the
Cross” sticker dock ut med en snygg sångmelodi och ”The Witching
Hour” för tillbaka lite av det bett som öppningsspåret bjöd på.
Även ”Lock up Your Daughter” med sina partyvibbar funkar och
svänget i avslutande ”Voodoo Woman” är klart medryckande. Här
finns som ni märker en del godis att mumsa i sig men smaken
försvinner ganska fort ur karamellerna och bildar istället en
jämntjock massa som inte bjuder på några speciella
överraskningar att tugga i sig.
Crazy Lixx kan sitt åttiotal och då speciellt den glada sleaze
och glam-era med Mötley Crüe i spetsen. Men som jag beskrivit
innan så är Def Leppard en stor del av bandets sound på ”New
Religion” och även den mer klassiska melodiska hårdrocken gör
sig påmind som sagt. Är du ett fan av bandet tidigare så lär du
inte bli besviken och jag tror nog att grabbarna kan skaffa sig
lite nya fans utanför slease-ramen med ”New Religion”.
www.myspace.com/crazylixxmusic
www.crazylixx.com
Betyg 6/10
Ulf Classon
|
