|
De/Vision är väl mest kända som ett Depeche Mode-light. Ett
slags substitut när Depeche inte själva är aktuella med skiva.
Från begynnelsen var De/Vision fyra och idag är de endast två
kvar, sångaren och syntharen. När jag lyssnat på skivan några
gånger så uppenbarar det sig hur dåligt arrangerad den är.
Produktionen låter tunn och platt. Trumprogrammeringen är under
all kritik för ett band som släpper studioalbum nummer 11.
Låtmässigt låter det också tunt och urvattnat. Den enda låt som
är någorlunda rolig att lyssna på är första singeln ”Rage”. Den
har tydligen blivit en smärre framgång i Tyskland. Kanske beror
det på att den påminner lite om ”Master and servant” med Depeche.
I övrigt finns det inget att ta fasta på. De/Vision har helt
enkelt inte förmågan att skriva låtar som fastnar. Sångaren
låter opersonlig och tråkig och synthmannen är en
bakgrundsspelare och så långt ifrån Martin Gore eller Vince
Clarke man kan komma. Jag lyssnar förtvivlat efter någon slags
själ i detta och finner den delvis i låten ”Be a light to
yourself”. Det är den enda låt som känns någorlunda äkta i mina
öron. Men bara någorlunda dock.
Jag hade väntat mig lite mer av någon anledning även om de inte
presterat så mycket mer på tidigare album heller. Nä, nu vart
jag sugen på att lyssna på lite Depeche istället!
www.myspace.com/devisionmusic
www.devision-music.de
2 / 10
Peter Dahlberg
|
