|
Benedictum som frontas av vokalissan Veronica Freeman är tuffare
än de flesta andra artister under Frontiers vingar. Med frenesi
och taktfast beslutsamhet har de skapat ett lagom varierat album
fyllt med uppdaterad heavy metal. Den kommersiella tonen uteblir
och lyssnaren lämnas med en ganska rå ton genom hela skivan.
(tänk klassiska metallica blandat med n.w.o.b.h.m.) Detta
innebär att skivan kräver en del av lyssnaren men ger man den
lite tid så växer den och uppskattningen ökar.
”Epsilon” med sina 8 min 54 sek är en ödesmättad pärla som är
njutbar låten igenom. Snyggt gitarrspel i den också. Inledande
”Dominion” är en kompromisslös låt som växer. Den låt som
fastnar lättast är ”The shadowlands”, som låter mest klassisk
metal av alla på skivan. ”Loud silence” är av lite lugnare snitt
och här sjunger Veronica mer med sin kvinnliga röst och låter
inte fullt lika hård. Detta tyder bara på att vi här har en
sångerska med variation och resurser att ta av. Till sist vill
jag bara nämna ”Bang” som är en annan pärla där verserna till
största delen utgörs av Veronica på endast ett trumkomp, coolt!
Refrängen är som ni förstår lätt att skråla med i. Och mer godis
finns det!
Skivans bottennapp är den totalt meningslösa covern på RUSH
gamla ”The temples of Syrinx”. Tyvärr blir det bara ett haveri
av detta och jag förstår inte varför de gör så mot sig själva.
Eller jag ska säga så här kanske, för er som inte är så bekanta
med originalet så kanske detta kan vara något. Versionen är inte
dålig i sig men jag lyssnar hellre på RUSH i 100 fall av 100.
Avslutningsvis så har Benedictum försvarat sin heder väl i och
med denna tredje skiva. Den står ut från de flesta andra skivor
på ett positivt sätt och behöver som sagt bara lite tid för att
komma till sin rätt. Men sedan blir ni ett ”victim of benedictum”!
www.myspace.com/benedictum
7,5/10
Peter Dahlberg
|
