E-Mail

info@artrock.se

 

Recensioner

 

ArtRock MySpace

 
 

 

 

Def Leppard - Mirror Ball / Live & More (Frontiers Records)

 
CD1:
1. Rock! Rock! (Till You Drop)
2. Rocket; Animal
3. C'mon C'mon
4. Make Love Like a Man
5. Too Late for Love
6. Foolin'
7. Nine Lives
8. Love Bites
9. Rock On
CD2
1. Two Steps Behind
2. Bringin' On the Heartbreak
3. Switch 625
4. Hysteria
5. Armageddon It
6. Photograph
7. Pour Some Sugar on Me
8. Rock of Ages
9. Let's Get Rocked
10. Action
11. Bad Actress
12. Undefeated (New Studio Track)
13. Kings of the World (New Studio Track)
14. It's All About Believin' (New Studio Track)

 

När Def Leppard efter trettio år i branschen äntligen behagar att ge oss ett livedokument så gör dom det på tryggaste möjliga sätt. Det blir ett hopkok av de bästa ljudupptagningarna från då bandet turnerade med senaste albumet ”Songs From the Sparkle Lounge” och slutresultatet blir mer av en överblick av just den turnén än bandets karriär i stort. Det blir kort och gott en ”Best of” vilket förmodligen kommer att sälja mer i längden men för ett inbitet fan av bandet så blir det föga spännande. Missförstå mig inte här nu, detta är ett riktigt bra livealbum, men när dom ändå bestämt sig för att släppa en liveskiva kunde dom då inte sett till att presentera i alla fall något spår från varje platta i diskografin? Att dom missar ”Wasted” från bandets första platta ”On Through the Night” anser jag vara ett tjänstefel även om Joe Elliott tydligt aviserat att han hatar låten. Vissa låtar får man helt enkelt tvinga sig igenom genom att svälja sin stolthet. Sen skulle titelspåret från ”Slang”, ”Demolition Man” från ”Euphoria” och ”Four Letter Word” från ”X” utan problem kunnat ha inkluderats alla tre för ett roligare resultat. Men det är ju rätt talande vilken publik de siktat in sig på när tretton av nitton låtar är tagna från något album i monsterhittrion ”Pyromania”, ”Hysteria” och ”Adrenalize”. Nu är det ju inget fel på det för på detta dubbelalbum förekommer det inte ett enda dåligt spår.

Men om man bortser från att undertecknad kan låta aningen gnällig just nu så är ”Mirror Ball” trots allt ett riktigt bra livealbum. Bandet låter ruskigt taggat, Joe Elliott sjunger fantastiskt bra emellanåt och energin är det inget fel på. Sen gillar jag att dom mixat till ljudet så det verkligen låter live. Många band har en tendens att putsa för mycket i studion men här får de fram en hyfsat bra livekänsla. Men för att få den där riktigt genuina livekänslan och chansen till att skapa ett tidlöst konsertdokument då krävs det, i alla fall i mina öron, att alltihopa är inspelat från samma arena vid en, eller max två, kvällar. Tack vare det så tappar ”Mirror Ball” en hel del i mitt tycke. Sen är ju inte Def Leppard direkt kända för att tänja på gränserna för sina egna låtar så som till exempel Deep Purple gör och därmed blir klart roligare att se live än många andra band idag.
Sen ställer jag mig än en gång frågan om varför stora band med en stabil budget fortfarande väljer att släppa liveskivor i dagens mediasamhälle för? Då tänker jag först och främst på hur långt fram både bild- och ljudåtergivning har kommit med storbilds-TV och bluray-spelare tillexempel. En välfilmad konsert med knivskarp bild och maffigt ljud slår dagens livealbum tio gånger av tio utan problem numera.
Nej nu var jag gnällig igen! ”Mirror Ball” är som sagt ett riktigt njutbart livealbum som lär tilltala både gamla som nya fans och vill du upptäcka bandets musik är detta ett bra tillfälle.

Det roligaste på hela skivan kommer dock i slutet där bandet bjuder på tre helt nya studiolåtar som enligt sångare Elliott kommer att ingå på bandet nästa platta. Av dessa tre känns den drivna och tungt gungande "Undefeated" roligast och visar att de starkaste spåren från senaste given ”Songs From the Sparkle Lounge” inte var någon engångsföreteelse. Efterföljande "Kings of the World" får tyvärr räknas in i facket för de mer tjatigare låtarna men är ändå lite skoj för här tar bandet steget rakt ut i Queen-land med ett bombastiskt sound, teatraliska sång och ett Brian May-liknande solo. Även det avslutande mellantempo spåret "It's All About Believin'" för tankarna till just Queen men mest tänker man på att bandet här visar prov på sin mest poppiga sida. Dessa tre spår lovar dock gott inför framtiden även om det i min värld bara är "Undefeated" som skulle tilltala mig på en kommande studioplatta av dessa tre nya låtarna.

Slutsatsen blir att ”Mirror Ball – Live & More” är en trevligt liveplatta men jag hade velat ha mer. Dock får vi tre helt nya spår och det är ju inte fy skam. Men vem som skall köpa skivan mer än de inbitna fansen vet jag inte dock. Själv vill jag ha en hel konsert med bandet på bluray att titta på, men det är ju jag det.

www.myspace.com/defleppard

www.defleppard.com

 

Betyg: 7/10

Ulf Classon

 

 
 

 

 

  

 

  

  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna