|
|
Ja, det har redan skrivits spaltmeter om denna musikaliska
sättning. För er som ändå lyckats missa detta kan jag berätta
att detta är en av årets stora hajper. Här är rockens räddare
typ, enligt kritikerna. Som vanligt är då Led Zeppelin
inblandade på något sätt, och visst hörs influenser från dessa
eviga referenser. Framförallt från de två första plattorna.
Sångaren når nästa Robert Plant-höjder då han låter som om han
skulle spräcka högtalarna när som helst. Jag hör även Blind
Melon och Black Crowes spöka. Även modernare influenser som
Wolfmother och The Answer kan också höras. Om de nu kan kallas
moderna. Basen är bluesrock levererad med explosivitet, känsla
och melodier som känns egna. Bara det ett konststycke i dagens
musikutbud!
Efter att tidigare i år ha släppt sin första EP (som följde med
i förra numret av Classic Rock Magazine) så släpper de nu sin
fullängdare. Fullängdare och fullängdare, ha ha, hela skivan
klockar in på 31 minuter! Men vilken skiva! Jag blir lika såld
som alla andra som hört den. Den är lyckligtvis lika bra som
hajpen säger för en gångs skull. Wolfmother levde inte upp till
förväntningarna till exempel. Kanske någon enstaka låt, men
här får vi så många på en och samma skiva. Fullkomligt lysande
framfört av samtliga inblandade. Det ska bli otroligt spännande
att följa denna grupp framöver och se vad som händer. Min
förhoppning är att alla i bandet blir en enhet där alla
pusselbitar är lika mycket värda. Mycket fokus ligger på
sångaren just nu och historien vimlar av band som det gått snett
för när inte alla får lika mycket uppmärksamhet.
Som sagt, löjligt bra skiva som blåser brallorna av aktuella
Black Country Communion! Det här är topp inom genren just nu!
Favoritlåt: många, men måsta jag välja två så blir det "Pressure
and time" och "Only one"
www.rivalsons.com
www.myspace.com/rivalsons
9 / 10
Peter Dahlberg
|
|
