Tretton år in i karriären släpper Amerikanska metalcorebandet
Unearth sin femte fullängdsplatta betitlad ”Darkness in the
light”. Sedan förra utgåvan ”The March” –08 har bandet
frenetiskt arbetat på att finna det sound och den musik som
återgavs på den av många fans så älskade ”The Oncoming storm”
-04. Man säger sig inte ha försökt plagiera nämnda plattan, men
man har försökt att finna samma känsla och aggressivitet som på
den populära förlagan. Detta har bland annat medfört att
trummissen Derek Kerswill har fått lämna bandet till förmån för
erkänt skicklige Justin Foley (Killswitch Engage) Enligt
gitarristen Buz McGrath anser man Foley vara en betydligt mer
metalinfluerad musiker än sin föregångare, och därför passar
bättre in i denna mer tekniska upplaga av bandet.
Unearth har arbetat mycket hårt för att nå den position som man
nu besitter, och anses av många som ett av de ledande banden på
den Amerikanska metalcore-scenen. Var helt oinlyssnad på bandet
när jag skulle recensera ”The March” när den kom härom året, men
frapperades då av den aggressivitet, energi och det tekniska
kunnande som bandet utstrålade. Har sedan dess även hunnit
lyssna in mig lite mer på bandets övriga plattor men tycker att
flera av de äldre alstren varit ganska så ojämna i kvalitet.
Hur har då Unearth lyckats med sina föresatser att återskapa det
vinnande koncept som man tyckte fanns på ”The Oncoming storm” ?
Svaret blir tyvärr bara: Sådär! Tycker att en del av de detaljer
som jag uppskattade mest på ”The March”, där den tidigare nämnda
aggressiviteten, energin och det tekniskt skickliga
instrumenthantverket kvarstår. Däremot har man tappat kraftigt
när det gäller låtkvalitet och variation mellan låtarna.
Samtliga spår följer nästan exakt samma musikaliska mönster.
Plattan som helhet är med dagens mått mätt ganska så kort, med
sina knappa fyrtio minuter och de elva spåren är följdaktligen
ganska så korta även de. Detta är i och för sig igen nackdel,
MEN alla spår framförs i ett så furiöst tempo så att en hel del
av den tyngd och kraft som föregångaren utstrålade här går
förlorad.
Rent tekniskt är Unearth – ”Darkness in the light” klart
imponerande när det gäller det instrumentala hantverket. Detta
gäller framförallt gitarristerna McGrath / Susis insatser, men
omfattar även den snortighta rytmsektionen med Maggard / Foley
som frenetiskt öser på. Trevor Phipps sånginsatser känns dock
märkbart statiska och ointressanta, där han mestadels bräker
fram sitt budskap på ett klart irriterande sätt.
Hade plattan varit mer varierad i låtstrukturer och intensitet,
samt de vokala insatserna betydligt bättre, hade slutresultatet
varit mycket mer tilltalande, och inte som nu knappt bara
godkänt.
www.unearth.tv
www.myspace.com/unearth
4 / 10
Staffan Vässmar
|