|
|
Förra sommaren spelade det norska bandet Airbag
på vår festival i Slottskogen. Deras musik fick mig att,
halvliggande i en stol, känna en stark längtan efter att få
ligga på rygg på en luftmadrass ute i stora dammen, bara få
lyssna och stilla flyta omkring , småguppande på vattnet. Och
samtidigt titta upp mot den sena kvällshimlen, titta ut mot
evigheten och få vara helt uppfylld av introverta känslor....
Varför pratar jag nu om detta i denna recension?
Jo, det lustiga är att det första som händer när jag börjar
lyssna på "Tides of Nebulas" nya skiva "Earthshine" är att deras
musik får mig att komma tillbaka till precis samma känsla, samma
längtan efter den där luftmadrassen ute i vattnet....
"Tides from Nebula" är ett relativt "ungt" band från Polen,
detta fantastiska land som på senare år har kommit att bli så
synonymt med bra musik.
Bandet bildades i början av 2008 och efter drygt ett år av
låtskrivande så släppte man debutalbumet "Aura" i mars 2009.
Skivan fick omedelbart entusiastisk och positiv uppmärksamhet av
både kritiker och lyssnare och samtidigt varma recensionerna i
både polsk och utländsk press. Tack vare ett intensivt
turnerande har bandet därefter etablerat sig som en fantastiskt
bra live-akt och i och med det också vunnit stora hängivna
lyssnarskaror i flertalet europeiska länder.
Bandet har trots sin korta "historia" mycket snabbt kommit att
bli det viktigaste namnet inom polsk postrock på senare tid.
Termen "postrock" används enligt Wikipedia för att beskriva en
typ av musik som "använder rockinstrumentation för
icke-rock-ändamål, som använder gitarrer för nyanser och
texturer istället för riff, powerackord och melodier. Vidare kan
postrock även kännetecknas av sin inertia och en inneboende
tyngd och svärta som av vissa uppfattas som deprimerande, vissa
glädjande".
Denna definition passar synnerligen bra för att beskriva den
musik som "Tides from Nebula" spelar. "Earthshine" som är
deras andra skiva, släpptes nu i våras och som följer upp den
kritikerrosade debuten "Aura". Här har vi en skiva fylld med
lika mycket ihärdiga och kraftfulla som känsloladdade och
ambienta musikaliska bilder, ibland med minimalistiska inslag.
Samtliga låtar är helt instrumentala, titlar som "Caravans",
"White gardens" och "Cementary of frozen ships" tycker jag kan
ge lite associationer till hur musiken låter.
Med elgitarr som drivande pensel i förgrunden målar man med
instrumenten ljudlandskap av varierande karaktär. Musiken är
ömsom ljus, skimrande, glittrande som solens reflexer i vattnet,
ibland dov, tung och dyster som en dag med lågtryck och tunga
regnmoln.
Det musikaliska uttrycket är genomgående väldigt filmiskt, som
en skiva med soundtracks. Detta är knappast förvånande i och med
att skivan "Earthshine" är producerad av Zbigniew Preisner, en
världskänd polsk kompositör av musik för film och teater.
Preisner hörde av en tillfällighet bandet spela på radio, blev
fascinerad av musiken och erbjöd därefter bandet sina tjänster.
Ett erbjudande som de naturligtvis inte kunde motstå, ett
tillfälle till ovärderligt kunnande och erfarenheter, ett
samarbete som enligt gitarristen Maciej tillförde nya perspektiv
till kompositionerna och som berikat dem alla som musiker.
För att återgå till slutorden i ovanstående definitionen av
postrock. Ingredienserna "tyngd och svärta" tycker jag ofta gör
musik mer känslomässig, vacker och tilltalande. Jag vill bli
berörd av det jag hör vilket för mig är oerhört viktigt. "Tides
from Nebula" gör musik som egentligen varken är särskilt unik
eller nyskapande men som berör! Introvert musik utan att för den
skull vara svår, men samtidigt full av egenskaper som skapar
bilder, stämningar och känslor.
..Och varje gång jag sätter på skivan slås jag av känslan....vad
vacker musik det här är....
www.myspace.com/tidesfromnebula
www.tidesfromnebula.com
Betyg 8/10
Erik Holmblad
|
|
