|
Nästan exakt ett år efter Leprous framträdande på
2010 års Slottsskogen Goes Progressive släpper bandet sin nya
platta ”Bilateral”. Det har hunnit gå drygt två år sedan förra
alstret ”Tall poppy syndrome”, vilken då var en för mig ny men
samtidigt angenäm bekantskap.. När jag skulle recensera den för
artrocks räkning upplevde jag den till en början som lite väl
”spretig”, men den växte så sakteliga fram till en mycket
högkvalitativ progressive-platta. En starkt bidragande orsak var
den stora musikaliska variationen och komplexiteten inom varje
spår som bidrog till ett totalt mycket positivt slutomdöme.
Redan när man lyssnar på första spåret
”Bilateral” inser man att bandet har utvecklat sitt sound
och tonspråk, men att mycket ändå är sig likt ifrån
föregångaren. Precis som tidigare förmedlar Leprous en mycket
bred och omväxlande ljudpalett där tyngd, brutalitet och teknisk
briljans varvas med snygga harmoniskt vackra ljudlandskap. Einar
Sohlberg har sedan senast utvecklats mycket när det gäller de
vokala insatserna. Han har en känsla och innerlighet i sin röst
som är helt fantastisk. Detta kommer naturligtvis bäst fram i de
lite lugnare och mer finstämda avsnitten och där är låten
”Mb. Indifferentia”ett lysande exempel. Han har samtidigt en
kraft och styrka i stämbanden som i bland annat låtarna
”Torn” och ”Forced entry” matchar det mer intensiva
och massiva tonspråket fullkomligt. I de mer avancerade
partierna kommer övriga musiker verkligen fram på ett
föredömligt sätt och samspelet mellan Sohlbergs keyboards och
gitarristerna Tor Oddmund Suhrke och Øystein Landsverk är många
gånger lysande. Tobias Ørnes Andersens trumspel är i kombination
med Rein Blomquists basspel varierat och samspelt, och samtidigt
mycket kraftfullt.
Den på ”Tall poppy
syndrome” ibland upplevda ”spretigheten” känns på ”Bilateral”
mindre markant även om de flesta spår är härligt meckiga och
invecklade. De flesta av Leprous låtar genomsyras av en
spelglädje som känns oerhört befriande, och även om de tekniska
utflykterna är minst lika många som på föregångaren, känns de
här något mer kontrollerade. Trots att killarna i bandet är så
unga har de en attityd och mogenhet i sitt skapande som många
betydligt äldre musiker / kompositörer inte besitter, och detta
medverkar till att ”Bilateral” känns mycket genomarbetad och
angelägen.
www.leprous.net
www.myspace.com/leprousband
8,5 / 10
Staffan Vässmar
|
