|
The RedZen bildades 2009 av de före detta The
Watch-musikerna Marco Schembri, Ettore Salati, Roberto Leoni
samt Angelo Racz. Bandet är väl närmast att beteckna som en
supergrupp då samtliga musiker är mycket högt rankade på den
Italienska proghimlen. Målet för bandet var redan från start att
inte vara bundna av några musikaliska regler eller normer.
Inledningsvis ägnade man massor av tid till att bara jamma och
improvisera, och låtideérna lät inte vänta på sig. Trots detta
bestämde sig Marco Schembri ganska så snart för att hoppa av,
och in kom istället Nicola Della Pepa.
Merparten av bandet var alltså ”gamla” The
Watch-musiker, så man skulle kanske kunna tro att det skulle
låta mycket influerat av detta eminenta band, men så är inte
fallet. Man har dock tagit tillvara på sina tidigare
erfarenheter på ett mycket bra sätt, och tillsammans med Angelo
Racz har man skapat en härlig musikalisk hybrid som skulle kunna
liknas vid ”symfonisk-prog-fusion”. Den näst intill helt
instrumentala plattan ”Void” består av en samling låtar som
utstrålar en grym spelglädje och uppfinningsrikedom. Att vi här
har att göra med riktigt skickliga musiker råder det inget som
helst tvivel om, och detta återspeglas på ett riktigt bra sätt i
bandets kompositioner.
Rytmsektionen med Roberto Leoni och Nicola Della
Pepa lirar med ett grymt sväng, och känns väldigt tighta och
samspelta. Det känns som om många av de spår som återfinns på
plattan verkligen är resultatet av det förutsättningslösa
jammandet i början av bandets existens, och som därifrån har
utvecklats vidare till denna ytterst välljudande slutprodukt. I
de två inledningsspåren ”Cluster”, ”Hot wine” blir detta
faktum klart märkbart, för här känner man extra tydligt hur
viktiga dessa två musiker är för den totala insatsen. Riktigt
snyggt lirat med ett härligt sväng.
Ettore Salati är en gudabenådad gitarrist som har
en otrolig bredd i sitt gitarrspel, och han verkar behärska sitt
instrument till fullo. I ”Slapdash dance” och ”Return
to kolkata” plockar han fram sitaren, vilket ger låtarna en
lite extra fräck orientalisk touch. Ettore har en riktigt bra
ton, känsla och frasering i sitt spel, samtidigt som han visar
upp ett stort tekniskt kunnande. Det sköna med Ettores spel är
att han i vissa delar är ganska så sparsmakad och lite åt ”less
is more”-hållet, för att i nästa stund riktigt gå loss och sväva
iväg i ultratekniska gitarrexesser. Kolla in låten ”Who´s
bisex?” så förstår ni vad jag menar. Balansen mellan dessa
båda ytterligheter är mycket väl avvägd och är en stor
bidragande orsak till varför jag uppfattar The RedZen – ”Void”
som en så bra platta. Det enda som möjligtvis finns att klaga på
är att Ettores gitarrljud ibland känns lite vekt, och generellt
sett ligger för långt bak i slutmixen.
I kombination med den
supertighta och svängiga rytmsektionen och Ettores fantastiska
gitarrspel, adderar Angelo Racz ytterligare en musikalisk
dimension med sitt omväxlande och intrikata keyboardspel. Precis
som sina andra medkumpaner i The RedZen är Angelo en grymt
skicklig musiker, med ett riktigt brett register. Jag får ofta
känslan av att det är han som ligger bakom de ganska många lite
jazzigare partierna på plattan. Han använder sig av ett stort
utbud av olika ljud i sina keyboards, och här finns allt ifrån
gammal mellotron, hammond, klassiskt piano, 70-talsosande
moogljud och sedan hela vägen in i 2000-talets betydligt
modernare ljudideal. Detta sammantaget med en fantastisk känsla
och dynamik, gör att hans insatser bidrar stort till helheten.
The RedZen – ”Void” är som jag tidigare nämnt en
närapå helt instrumental platta, och enda undantaget är
”Alexa in the cage” som på plattan även finns i en version
med Joe Sal på sång. Detta avsteg från det instrumentala blir
ett välkommet avbrott. Efter ett antal genomlyssningar kan jag
konstatera att ”Void” är väldigt omväxlande och välspelad, och
trots att flertalet spår är så avancerade rent musikaliskt, är
plattan samtidigt så överraskande lättlyssnad.
www.theredzen.com
www.myspace.com/theredzen
8 / 10
Staffan Vässmar
|
