E-Mail

info@artrock.se

 

Recensioner

 

ArtRock MySpace

 
 

 

 

The Beach Boys - Smile sessions (EMI)

 
Disc 1
1. Our Prayer
2. Gee
3. Heroes And Villains
4. Do You Like Worms (Roll Plymouth Rock)
5. I'm In Great Shape
6. Barnyard
7. My Only Sunshine (The Old Master Painter / You Are My Sunshine)
8. Cabin Essence
9. Wonderful
10. Look (Song For Children)
11. Child Is Father Of The Man
12. Surf's Up
13. I Wanna Be Around / Workshop
14. Vega-Tables
15. Holidays
16. Wind Chimes
17. The Elements: Fire (Mrs. O'Leary's Cow)
18. Love To Say Dada
19. Good Vibrations
20. You're Welcome
21. Heroes And Villains (Stereo Mix)
22. Heroes And Villains Sections (Stereo Mix)
23. Vega-Tables (Demo)
24. He Gives Speeches
25. Smile Backing Vocals Montage
26. Surf's Up 1967 (Solo Version)
27. Psycodelic Sounds: Brian Falls Into A Piano
 

 

Historiens mest efterlängtade album, skryter askens reklamlapp. Jodå, visst äger detta viss riktighet, då en hel generation hunnit födas, växa upp, skaffa barn och till och med barnbarn sedan det ursprungligt satta släppdatumet 1967. Under åren har det mesta av "Smile"-materialet letat sig fram på rader av utgåvor och där givit intryck av allt från genialitet till rent trams.

Så slutligen har vi allt på ett bräde, så som upphovsmannen/multiinstrumentalisten Brian Wilson en gång föreställde sig denna tonårssymfoni till Gud. Det vi hör är...allt från genialitet till rent trams.

"Smile" bör nog inte ses som ett "vanligt" album, utan snarare som en tidstypisk väv av idéer. Av de nitton numren är det egentligen bara tre som gjorts till kompletta låtar: "Heroes and Villains", "Surf's Up" och "Good Vibrations". Dessa tre är hysteriskt genomtänkta, fantasirika och poetiskt fulländade. Utan tvivel i eliten bland det som gjordes under epoken. Men i övrigt? Ja, den här väven innehåller kaskader av kunde ha blivit, ifall skivan skrivits färdigt. Bland Brian Wilsons och textförfattaren Van Dyke Parks marijuanadimmor finns massor i övrigt att begära.

Ta till exempel den ofullständiga "Do You Like Worms" med sitt suggestiva träskljudlandskap, troligen inspirerad av Martin Dennys marimbaindränkta tidiga 60-talsinpsleningar. Samma hos "Barnyard" med alla dess lustiga (?) djurljud och mot slutet fina "Holidays" - det låter som demotejper. Eller kolla in "Look (Song for Children)" och dess bihang "Child is Father of the Man"; här har vi kompet till ett presumtivt storverk. Brian Wilson har sagt att syftet med "Smile" var att få folk att le, och det är väl snällt tänkt. Men samtidigt synd, då den söta "Cabin Essence" kunnat växa enormt utan sina fjantiga "doing-doing" i bakgrunden. Eller den vackra "Vege-Tables", som verkligen förtjänat en mer seriös lyrik.

Enligt Beach Boys-mytologin skrotade Brian Wilson "Smile" (och fick ett nervöst sammanbrott) när han fick höra Beatles "Sgt Pepper"-album. Det kan man lätt förstå, då britternas album så vida överstiger "Smile" i låtskrivande och skaparbriljans. Men Lennon och McCartney (och Harrison) var inte ensamma om att snuva Wilson på alla tänkbara kungakronor. Pete Townshend, Ray Davies, Stephen Stills, David Crosby, Chris Hillman...listan över större skapare 1967 kan göras lång och grann.

Ett par ord om paketeringen, slutligen. I den söta lilla lådan ligger inte bara "Smile" med sitt informativa häfte och sina åtta bonuslåtar av skiftande kvalité/intresse, utan även en extra-CD med demos (demos på demos!), en fin plansch och en liten badge. Trivsamt nog att skänka extrapoäng åt ett oförtjänt upphaussat skivsläpp.

 

Betyg 6/10

Daniel Reichberg

 

 

 

 

  

 

  

  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna