|
Paul bildade sin första grupp Johnny Dark & the Midnights” 1962
och var aktiv i en mängd olika konstellationer genom 60 och 70
talet. Mer känd för den större skaran kom med bildandet av
gruppen Sad Cafe 1977 vilka fick en hel del listplaceringar.
Senare kom han kontakt med Mike Rutherford (Genesis) och blev
1985 fullmedlem i MIKE & THE MECHANICS. Paul var gruppen trogen
till hans allt för tidiga bortgång år 2000.
Efter några år tog sig vänner och samarbetspartners sig an det
ofärdiga materialet från Paul`s hemmastudio. Listan kan göras
lång så här får ni några av vännerna vilka färdigställt
materialet till färdiga låtar.
Graham Gouldman (10cc), Eric Stewart (10cc),
Victor Emerson (Sade Café),
Des Tong (Sade Cafe),
Ian Wilson (Sade Café),
Martin Kronlund (Salute / Gypsy Rose),
Mike Rutherford (Mike & The Mechanics), Paul Carrack (Mike & The
Mechanics), Alistair Gordon (Radio Silence) mm.
Nu ytterligare 10 år senare släpper Escape Music dessa spår med
albumet ”Chronicles”.
Min personliga relation till detta släpp går i nostalgins tecken
då jag tillhör skaran fans vars skiv/cd-spelare snurrat ett otal
gånger av tonerna från Mike Rutherford och hans MIKE & THE
MECHANICS. Gruppen hade förvisso två riktigt bra vokalister fast
Paul Young var mannen i mitt musikhjärta som kändes
karakterisera gruppens sound mest. Vad jag förstår tog också
hans bortgång hårt på Rutherford och endast ytterliga ett släpp
har kommit till dager efter hans död med.
Och nu till det väsentliga nämligen musiken från en röst som
etsat sig fast i mitt musiköra. Tonerna vi hör från Paul och
sina vänner rör sig kring den melodiska rocken där melodi och
harmoni satts i centrum. En ström av behagliga toner genomsyras
i en jämn takt ut från högtalarna och visst känner vi igen delar
från Mike & The Mechancs, men även en del s.k. baktakter ala
Toto som i spåret ”Grace of God” där också sin namne Carack i
Mike & The Mechancs sjunger duett med Young. En del senare
Genesis lyser igenom i låten ”Here comes the future” och
associationslistan kan här göras lång. Slutbetyget blir trots
nostalgin i konkurrensen av nya släpp ”bara” ett helt okej med
ett plus i kanten där rösten från PAUL YOUNG är det väsentliga.
Vad som kunde skapats med en levande Paul får vi aldrig veta men
jag är mer än nöjd att åter får bevittna en av rockens mest
personliga röster.
6,5/10
Conny Myrberg
|
