|
Whitesnake låg och smälte tidigare framgångar i många år innan
hungern tog över igen 2008. Mr. Torrjuck skrapade ihop ett helt
nytt band och släppte ”Good to be bad”. Jag tyckte då att det
fanns flera bra låtar men att de var fruktansvärt utdragna. Alla
var på runt sex minuter långa. Flera hade vunnit på att göras
kortare. Ville bara nämna detta inledningsvis.
På uppföljaren "Forevermore" är längden på låtarna blandad
vilket gör den lättare att ta till sig.
Första singeln "Love will set you free" är en klassisk
Whitesnake-låt i uptempo som inte gör någon besviken. Inledande
"Steal your heart away" ger också lyckorus, likaså "Whipping boy
blues". En George Harrison-hyllning hörs på den mer avslappnade
"One of these days", snyggt grepp! "Fare the well" är den stora
balladen på denna skiva, vilken låt! Titellåten och smått episka
”Forevermore” ska tydligen vara det sista som tillkom till
skivan och avslutar den också. Mycket gitarr, nästan lite tidig
Rainbow-känsla över den!
Gitarristerna Doug Aldrich och Reb Beach gör ett kanonjobb
liksom nya trummisen Brian Tichy som till och med bjuder på Ian
Paice-komp då och då!
Skivan känns överlag mer genomarbetad än förra skivan. Både
låtmässigt och produktionsmässigt. Det låter mer klassisk
Whitesnake och David sjunger till och med bättre också. Lite
invändningar dock åt att eftersmaken blir aningen väl mättad.
Några färre låtar hade skapat en bättre helhet och gett mersmak
istället för mättnadskänsla. Jag rekommenderar att ni
programmerar in skivan enligt följande: 3, 1, 5, 4, 10, 6, 11,
7, 13
Där har ni ett klassiskt Whitesnake-album på 45 minuter! (enligt
min ödmjuka åsikt i alla fall)
www.myspace.com/whitesnake
http://whitesnake.com
9 / 10
Peter Dahlberg
|
