|
|
Gitarristen I det klassiska, polska progressiva rockbandet
“Collage”, Mirek Gil, rör sig på gatorna som en helt vanlig man
emellanåt och kallar sig då ”Mr. Gil”. Redan 1998 släppte han
soloplattan ”Alone”, 2009 kom ”Skellig” och nu är han alltså
tillbaka 2010 med ”Light and sound”. Som vapendragare har han
tagit med sig kamrater från Collage och Believe - vars sångare
Karol Wróblewski har en framträdande roll i Mr Gil. Det handlar
nämligen om musik närmare folkmusik och
singer-songwriter-traditionen än progressiv rock. Light and
Sound är en tillbakalutad historia med referenspunkter som
Anthony Phillips, Camel och keltisk folkrock. Mireks gitarr är
genomgående akustisk och stöttas upp av Cello, Piano och diverse
slagverk. Men det handlar inte om någon instrumental exposé i
den akustiska världen, typ Ralph Towers ”Oregon”, utan en ganska
opretentiös samling enkla sånger med akustiskt komp. Konrad
Wantrych´s piano och Paulina Druch cello ger musiken karaktär.
Nu är jag ju vansinnigt svag för Cello, akustiskt piano och
akustiska gitarrer av olika typ, men jag har ändå krav på ett
visst sväng och lite instrumentell ornamentering för att bli
helt tillfredsställd. När Mirek lattjar mandolinhejsanhejsan på
”The bright island” låter det som amatörernas afton på
bygdegården Träfotere. På ”Best regards” börjar det bra med
svängig mandolin men efter inträdet av en hemsk syntsäckpipa och
så småningom trummaskin anno 1981 blir det löjeväckande.
Däremellan finns känsliga och finstämda stycken som titelspåret
”Light and sound” och de två versionerna av ”Kto Aniolem Byl” på
hemspråket polska. ”King of Gold” är riktigt fin, men vi har
hört samma harmonier i bättre sammanhang. I mina öron är det
svårt att inte påverkas av Karol Wróblewski´s accent i de
engelskspråkiga numren. Jag har svårt att tro på vad han
sjunger, helt enkelt. Det låter korrekt rent melodiskt, men det
främmande språket gör att det försvinner en dimension av äkthet
och jag blir ganska ointresserad. Och var i hela världen
försvann Mireks gitarrspel? Det mesta av det han presterar på
skivan kan göra på min gamla Bjärton.
Summa summarum - en lättlyssnad och trivsam inspelning med
avskalade, akustiska sånger utan åthävor. I och för sig
tacknämligt som antites till storvulna och pompösa album. Tyvärr
lämnar Mr Gil inga bestående avtryck hos mig, utan hamnar i
lådan ”kul att ni spelar, men skicka inga fler plattor till
mig”.
www.myspace.com/mirekgil
Betyg 5/10
Hans-Åke Höber
|
|
