|
Inför det åttonde studiosläppet ”Glorious collision” har
Göteborgsbandet Evergrey bytt ut eller tappat tre femtedelar av
manskapet beroende på hur man väljer att se på det. Detta stora
manfall sägs, som så ofta är fallet i sådana här sammanhang, ha
att göra med musikaliska meningsskiljaktigheter. Mellan raderna
kan man dock utläsa bandledaren Tom S Englunds missnöje med hur
de tidigare bandmedlemmarna har engagerat sig i bandet, samt
även en hel del personlig osämja. Under en tid var det tveksamt
om bandet skulle ha någon möjlighet att fortsätta överhuvudtaget
då det från den gamla upplagan endast återstod Englund själv,
samt keyboardisten Richard Zander.
Efter att ha hunnit acceptera den härdsmälta av frustration och
besvikelse som uppbrottet utlöste beslöt herrar Englund / Zander
ändå att fortsätta sitt samarbete, samt att försöka rekrytera
nya mannar. In i bandet kom meriterade bassisten Johan Niemann (Therion,
Mind´s Eye, mfl), gitarristen Marcus Jidell samt trummisen
Hannes van Dahl, varefter arbetet med den nya plattan kunde
inledas.
Det
kan direkt sägas att den som förväntar sig en ny musikalisk
inriktning, eller ett nyare och fräschare sound, kommer att bli
besviken å det gruvligaste. Precis som på tidigare plattor
verkar Tompa Englund även här ha styrt Evergrey-”skutan” med
järnhand och envishet, vilket troligtvis har varit några av de
största orsakerna till att det har gått som det har gått med
tidigare sättningar.
Albumsläppet ”Glorious collision” har föregåtts av singeln ”Wrong”,
som vid första kontakten kändes som en övertydlig och tämligen
uddlös kopia av flera tidigare utgivna Evergreylåtar. När
albumet sen släpptes var förväntningarna således inte speciellt
höga, och tyvärr besannades mina farhågor, då min reaktion på
resten av plattan kändes på ungefär samma sätt. Blev faktiskt så
besviken när jag lyssnade på plattan första gången att jag
stängde av redan efter ett par spår. MEN, ibland kan alltför
stora eller inga förväntningar alls fullständigt omöjliggöra ett
objektivt lyssnande. Hade nog lite väl stora förhoppningar på
att bandet skulle förnya sig, och att Tompa Englund skulle ha
lärt sig av sina tidigare misstag och kanske låtit övriga
bandmedlemmar få bli lite mer delaktiga i skapandet. Beslöt mig
i alla fall för att ge plattan en ny chans, då jag uppskattar
det mesta av bandets tidigare utgivna musik och faktiskt har
följt bandet ända sedan starten.
Under en andra och lite mer förutsättningslös genomlyssning
börjar det så sakta utkristallisera sig något som börjar likna
en egen identitet och några få nya karaktärsdrag. Jag börjar
även känna igen ett släktskap till plattor som: ”In search of
truth”, ”Recreation day” och ”The inner circle” vilket känns
positivt, då just dessa plattors kvaliteter definitivt
överskuggar de två senaste släppen ”Monday morning apocalypse”
och ”Torn”.
Låtmässigt ångar bandet på i väl invanda spår där det mesta
känns hemtamt och ibland lite väl förutsägbart. Ibland glimtar
det dock till ordentligt och i spår som inledande ”Leave it
behind us”, ”You” och i ”The phantom letters”
lyser en ny glöd och skaparanda igenom på ett bra sätt. Richard
Zanders keyboardspel har fått en något mer framträdande roll än
tidigare vilket påverkar bandets sound något, men annars är det
mesta sig likt. Tompa sjunger med den innerlighet och glöd som
sedan länge har varit hans vokala signum. De tekniskt intrikata
hackande gitarrpartierna är oftast mycket intensiva och
välspelade, och de luftiga och snygga keyboardpartierna ligger
långt fram i slutmixen. Däremot är trumljudet ibland lite väl
burkigt vilket inte gör Hannes van Dahls trumspel full rättvisa.
Trots tidigare nämnda spår och några låtar till som sticker ut
lite extra, så blir slutintrycket tyvärr bara halvljummet.
”Glorious collision” känns alldeles för lik flertalet av
tidigare nämnda plattor, och där även de flesta spår följer
exakt samma musikaliska mönster och med närmast identiskt lika
ackordsföljder och arrangemang. ”Glorious collision” är absolut
inte någon dålig platta, utan den växer mer och mer för varje
lyssning, men den är som sagt alldeles för lik flera av
föregångarna. Problemet är bara att föregångarna är så mycket
bättre. Bandet behöver inför framtiden en större variation i
låtstruktur och intensitet, och definitivt en större variation
när det gäller sound och ljudpalett. Detta kommer att göra
bandet mer färgstarkt och högintressant igen, och inte som nu
bara jämngrått!!
www.evergrey.net
www.myspace.com/officialevergrey
5,5
/ 10
Staffan Vässmar
|
