|
Ibland ramlar det ner riktiga guldkorn i brevlådan, och ett
sådant guldkorn är definitivt Brittiska bandet TesseracT:s
debutalster. Bandet bildades 2007 efter att gitarristen Acle
Kahney (ex. Fell Silent) arbetat med ett soloprojekt som han
kände behövde omformas till ett permanent band. Man har ända
sedan starten haft siktet inställt mot den stora publiken, de
stora scenerna och de mest betydelsefulla festivalerna vilket
man nu har kommit en bra bit på väg mot. TesseracT signades
förra året av Century Media och släppte kort därpå en ep kallad
”Conceiling fate”, och som kort efter släppet gav bandet en
möjlighet att agera support till ingen mindre än Devin Townsend
på dennes North American-tour. Detta banade i sin tur väg för
färdigställandet av första fullängdaren ”One”, där för övrigt
hela ”Concealing Fate”- sviten ingår.
TesseracT är, förutom att vara ett bandnamn, en mycket invecklad
geometrisk figur bestående av en 4-dimensionell kub i flera
geometriska plan. Ser mycket invecklat ut och återspeglar
bandets musik på ett mycket bra och beskrivande sätt. Bandet
hävdar själva att man är tämligen ointresserade av att sätta
namn på de olika tempon och invecklade taktarter som används
inom musiken, och säger sig dessutom inte kunna speciellt mycket
om musikteori. Man vill istället beskriva sin musik som en puls,
likt en hjärtrytm som hela tiden förändras av olika yttre/inre
faktorer. Oavsett vilket är TesseracT:s musik helt klart något
av det meckigaste och mest invecklade jag hört på mycket mycket
länge.
TesseracT:s musik växlar hela tiden mellan atmosfäriskt vackert,
till det mest extremt brutala man kan tänka sig, och då många
gånger i taktarter som man knappast trodde var uppfunna ännu.
Sångaren Daniel Tompkins har ett grymt röstregister som sträcker
sig från vacker och stämningsfull skönsång, och som därifrån
täcker upp hela registret till det brutalaste vrålande man över
huvudtaget kan tänka sig. Han utnyttjar sina röstresurser lite
på samma sätt som Devin Townsend gör, och liknelserna till
nämnda Townsend stannar inte enbart på de vokala partierna utan
återspeglas även i arrangemang och låtstrukturer. Röstmässigt
liknar han Devin en hel del, men ett annat namn som dyker upp är
Eric Kalsbeek i holländska bandet Textures som nyttjar sina
vokala talanger på ett liknande sätt.
Tekniskt är bandets musik emellanåt så extremt komplicerad att
man knappt fattar att det är möjligt att lira musiken live.
Gitarr/Basspelet ligger mycket nära Townsends eget, och växlar
som tidigare nämnts mellan lugnt, vackert och atmosfäriskt
välspelat, för att sedan i nästa sekvens bryta ut i stenhårt
gitarrmangel där även släktskapet till Meshuggah känns tydligt.
Den stora skillnaden är dock att Meshuggah kör på tyngd och
brutalt mangel hela tiden både när det gäller vokala och
instrumentala insatser. TesseracT däremot, använder sig av
kontrasterna mellan dessa båda extrema motpoler för att skapa en
helt unik dynamik i sin musik. Detta gör att musiken aldrig blir
statisk och jämntjock, utan hela tiden förändras likt sin
geometriska namne.
Den limiterade utgåvan, som jag för övrigt inte haft tillgång
till, innehåller en bonus dvd där spåren ”Conceiling fate
part I – VI” liras live i studion och som där återges både i
stereo/5.1 surround mix, vilket borde låta ännu grymmare än vad
det redan gör på cd:varianten. Dvd:n återger dessutom en
studiorapport, samt en turnédagbok från bandets spelningar i
Nordamerika.
Musiken är emellanåt rejält svårlyssnad, men samtidigt kan man
inte annat än bländas av dessa fantastiska
musiker/instrumentalisters tekniska kvaliteter. TesseracT –
”One” är en platta som borde tilltala alla fans av tidigare
nämnda band, men även vissa som normalt kanske inte lyssnar på
så ”hård” musik, och detta just på grund av de brillianta
kontrasterna på plattan.
www.tesseractband.co.uk
www.myspace.com/tesseract
9 / 10
Staffan Vässmar
|
