|
Den power trio-rock Johnny Engstrom Band jobbade med i 2009 års
From birth to chaos förde tankarna till Rush runt Test
for echo, med lite stänk av The Police och King´s X i
enstaka spår. Magnetic force stryker de båda sistnämnda
inslagen och ersätter dem med Queensryche samtidigt som den
vrider tillbaka Rushklockan till mitten på sjuttiotalet. Alltså
ett progressivt temaalbum som begrundar utomjordiska varelser
och deras förehavanden här på jorden.
De tre inledande numren klockar in på sammanlagt 33 minuter.
Produktionen är tät, mörk och trummisen Galle Johansson snickrar
fram taktarter som inte låter sig beskrivas med
högstadiematematik. Johnny Engströms gitarrspel är nedstämt,
intrikat och ödesmättat så den som drar omedelbara paralleller
till Dream Theater må vara förlåten. Jänkarna har ju trots allt
smugit in både ett och två Rushriff på varje skiva sedan
millennieskiftet. ”Endlessly” och ”River oaks” är melodiösa,
akustiskt baserade bitar och tjänstgör som motvikt mot den tunga
första halvtimmen.
Sången är Johnny Engströms akilleshäl, men i Magnetic force
är sångarrangemangen runt Engströms pipa mycket välkomponerade
så frontmannen behöver varken matcha Geoff Tate eller James
Labrie. Dessutom är musiken det som man som lyssnare bör
fokusera på. Låtarna är nämligen så pass välkomponerade att de
kunde tjänstgöra som just filmmusik. Däremot känns albumets 75
minuter som lite väl mastigt: ”Wounded” har ett tufft riff men
tillför inget ytterligare musikaliskt. ”River oaks” bär ett
trevligt tema som dock utvecklas mer i ”Paradise”. Och att
”Oblivion” delats upp i två kvartslånga stycken som får inleda
respektive avsluta albumet är en god idé, men jag saknar ett
starkt sammanlänkande melodiöst ledmotiv att hänga upp sviten
på.
Sammanfattningsvis har Johnny Engstrom Band spänt bågen och
siktat högt. De når inte de främmande galaxer de berör med sitt
tema men tillräckligt högt för att motivera uppmuntran. Men de
bör komma ihåg att de bästa Rushplattorna är mellan 35 och 40
minuter långa.
www.myspace.com/johnnyengstromband
Betyg: 6/10
Jukka Paananen
|
