|
|
Han är van att gå sin egen väg den gode Steve Earle och om man
som jag går och hoppas på en ny rocksmocka likt “Copperhead
Road” (1988) då får man vänta lite till. Men det gör inte så
mycket för nya albumet, hans fjortonde totalt, är ett riktigt
trevligt litet album som visar upp en mer avskalad Steve Earle.
Det är också en uppryckning från de två senaste albumen som jag
fann ganska trista trots att de lyckades kamma hem varsin
Grammy. De två är “Washington Square Serenade” (2007) som bjöd
på trista elektroniska experiment vilket förstörde helheten och
“Townes” (2009) vilket är en hyllningsplatta till Earles mentor
och vän Townes Van Zandt och innehöll således enbart covers på
den samme. Därför är det skönt att Earle har hittat tillbaka
till sina rötter inom folkmusiken och countryns utkanter på nya
”I'll Never Get Out of this World Alive”. Till sin hjälp har han
tagit in producenten T-Bone Burnett (vilket han jobbade med
redan på ”Transcendental Blues” från 2000) som sin vana trogen
har rattat in ett sound som är avskalat och minimalistiskt men
samtidigt jordnära och organiskt. Earle har även låtit
elgitarren fått vila stora delar under inspelningen och lotsar
oss istället allt som oftast genom albumet med hjälp av olika
akustiska instrument. Detta gör att albumet drar mer åt
folkmusikhållet än den ruffiga country som han annars gör så
bra. De som uppskattar Earles bluegrass-samarbete med Del
McCoury Band kan nog känna igen sig en del här.
Men det är ingen helgjuten historia vi få ta del av. Den
inledande halvan är även den starkaste och inleds med
femtiotalsosande ”Waitin' on the Sky” och den smått
bluegrassaktiga ”Little Emperor” där han en gång för alla gör
upp med George W Bush. Det fortsätter sen med ”The Gulf of
Mexico” där han plockar in lite småkeltiska tongångar och
skickar en passning till BP’s oljekatastrof i Mexikanska golfen.
Efterföljande ”Molly-O”, som med fiol och ruffig banjo, är det
spår som sticker ut mest och är enligt mig skivans höjdpunkt.
Första halvan avrundas sen med småsega ”God is God” och “Meet Me
in the Alleyway” där den förstnämnda skrevs av Earle och
spelades in av Joan Baez på dennes album ”Day After Tomorrow”
(2008) som Earle även producerade. “Meet Me in the Alleyway” är
en småsläpig Tom Waits-blues som inte känns riktigt genomarbetad
och sänker därmed ribban en aning men är ändå ett småtrevligt
inslag.
Den avslutande halvan av albumet kommer inte alls upp i samma
nivå även om den börjar lite snyggt med en gnutta irländskt
vemod i ”Every Part of Me”. Sen följer den ganska ointressanta
balladen ”Lonely Are the Free” och ”Heaven or Hell” där Earle
gör en duett med sin fru Allison Moorer på den sistnämnda. Men
så kommer ”I Am a Wanderer”, som även den skrevs av Earle för
det tidigare nämnda albumet med Joan Baez, och återigen närmar
sig musiken riktigt trevliga nivåer tack vare en stark melodi.
Hela rasket avslutas sen med Grammyvinnande ”This City” som
Earle skrev för HBO-serien Treme i vilket han även agerade som
skådespelare. Men frågan är om inte låten prisades för att
serien rönt stora framgångar för jag tycker att den känns ganska
seg trots snyggt blås.
Nej det blev ingen ny “Copperhead Road” men har trots allt en
hel del annat godis att ta till sig. ”I'll Never Get Out of this
World Alive” är en skönt tillbakalutad platta som har snurrat en
hel del i bakgrunden hemma hos mig men mycket mer än så lär nog
inte skivan duga till trots att musiken växer lite smått för var
lyssning. Men herr Earle har helt klart ryckt upp sig och sett
till att spela in sitt bästa album på många år men det där lilla
extra saknas tyvärr än en gång.
För den intresserade så kan jag nämna att i maj kommer Steve
Earle att komma ut med sin första roman vilket har fått samma
namn som detta album. Boken skall handla om Doc Ebersole
problemfyllda liv samtidigt som han är hemsökt av sin före detta
patient och kamrat Hank Williams. Titeln “I'll Never Get Out of
this World Alive” är tagen från just Hank Williams och hans
allra sista singel med samma namn som släpptes 1952. Så, nu vet
ni det också.
www.myspace.com/steveearlemusic
www.steveearle.com
Betyg: 6,5/10
Ulf Classon
|
|
