|
Finska bandet Overhead kommer här med sin
fjärde fullängdare. Det är första gången jag själv stiftar
bekantskap med dem och det var ett angenämt möte. Stilen är inte
vad man kan kalla typiskt proggig utan mer mainstream rock/metal
med vissa progressiva element (enstaka klassiska
mellotronslingor och annat keyboardunderstöd). Något som jag
gillar skarpt är också användandet av flöjt i vissa partier som
för tankarna till Jethro Tull och Ian Anderson.
Faktum är att plattan innehåller flera låtar som
lätt sätter sig på hjärnan. Ett bra exempel är låten ”Berlin”
som har en riktigt medryckande refräng som är svår att motstå.
Hitvarning utfärdad! Detsamma gäller i högsta grad även den
påföljande låten ”An Afternoon of Sun and Moon” som har en ännu
tyngre refräng (”It’s more than just an afternoon……”). Det här
är utan tvekan plattans bästa låt med mycket harmonier och, som
sagt, en refräng som är en sådan som många band kan leta i
åratal efter. Vackert! Kan bli en riktig sommarplåga hos vissa
music-lovers!
Ett annat försök att få till en hit kan
anas i låten ”Alive” men här tycker jag man kliver av lite
stilmässigt och närmar sig populärmusiken lite väl mycket för
att jag skall ta till mig det fullt ut.
Övriga låtar är lite mer varierade och
ibland lite udda. Exempelvis ett kul grepp med Geigerräknaren
som inleder den ödesmättade ”Aftermath”. Här har vi också några
snygga partier med mellotronkomp – något som jag avgjort tycker
lyfter den här typen av Metalbaserade musik. I vissa låtar
använder man lite skumma orgeltoner (exempelvis i ”Syriana”) som
närmast för tankarna till Roxette (!) och annan poppig
rockmusik. Sen har vi det här med flöjtackompanjemanget. Vi hör
det bäst i spår 6 ”Grotte” där Ian Andersons influenser svävar
tydligt över låten. Det här gillar jag verkligen och jag tycker
det kryddar bandets musik på ett mycket bra sätt.
Att bandet kan spela med smärta och känsla
bevisar man också i låten ”Last Broadcast”. Här inleder man i en
stil som påminner väldigt mycket om Scorpions superhit ”Winds of
change” med visslande och ett avspänt gitarrspel. Mycket snyggt!
Längre fram i låten får jag också lite Pain of Salvation-vibbar
vad gäller gitarrsoundet. Sången är väldigt bra – jag gillar
verkligen Alex Keskitalos röst.
Slutbetyget blir självfallet bra, trots att
jag, som sagt, inte räknar bandet som ett typiskt progrock-band.
Men här finns ändå tillräckligt mycket ambition för att jag
skall gilla skarpt det jag hör.
www.overhead-band.com
Betyg: 8 av 10
Karl-Göran
Karlsson
|
