|
På skivomslaget ser vi en död fågel som är omslingrad av två
ormar. Inget glatt omslag direkt även om färgerna är relativt
ljusa. Enligt gitarristen speglar det deras musik väldigt väl.
Jag kan bara hålla med. Det nya albumet är lite mörkare än
föregångaren. Mer splittrad och tveksam. Visst finns det här
låtar som är en direkt fortsättning på förra albumet men de
experimenterar mycket mer och tar ut svängarna ordentligt.
Lyssna bara ”Wild animal” som skulle göra Stone Roses gröna av
avund. Likaså Kinks-riffiga ”Until the sun comes”.
För att inte tala om den flummiga ”Manifest destiny pt 1 & 2”.
En distad kakofoni som inte tar vägen någonstans. Den borde ha
stannat i replokalen om ni frågar mig.
Men här finns även fina balladen ”Jordan” som bäst kan beskrivas
som spirituell och i Free:s anda. Eftersom jag gillar Free så
gillar jag även detta. Överraskande nog får vi också en
boogie-låt till livs ”All the way”. En historia i berättande
stil likt de som Y & T ibland brukar göra. Vidare bjuds vi på
ett akustiskt litet gitarrstycke på två minuter. Lite lågmäld
men behaglig.
Ni som väntar er en ny Zeppelin-låt i form av ”Pressure and
time” får det i inledande ”Keep on swinging”. Även ”You want to”
zeppar på rätt bra också. Om inte ännu mer….
Sammanfattningsvis är det en ganska rolig skiva att lyssna på.
Vi som är lite äldre letar efter vilka influenser som hörs i
låtarna. Ni som är yngre får bra och skön rock att lyssna på.
Antagligen finns det musiknördar bland er också så skäll på mig
bara. Självklart hittar ni också influenser.
Betygsmässigt vill jag ge den betyget genomgående bra med några
toppar även om jag alltid hoppar över manifest-partiet.
www.rivalsons.com
www.facebook.com/rivalsons
7 / 10
Peter Dahlberg
|
