|
Bandet Dokken skadades svårt när George Lynch hoppade av 1989.
De splittrades som skärvor för vinden och försvann. Sångaren Don
Dokken skrapade ihop andra musiker några år senare och har sedan
dess kört på med olika konstellationer. Frågan är bara hur många
som brytt sig?
Kanske dags igen nu då. Jag tycker att de fått till en riktigt
okej platta denna gång. Själva tonen på skivan är ganska mjuk.
Don Dokken sjunger mjukt. Låtarna är mestadels av det softare
slaget. Produktionen är även den mjuk och luftig. En
softlan-produktion kanske man skulle kunna säga. Låt inte det
avskräcka er, här finns sköna ”For the last time” som hör till
det bästa han/bandet har gjort. Gillar även den Jon
English-doftande balladen ”Today” som är en mycket finstämd
liten historia. På den rockigare sidan hittar vi inledande
”Empire” som verkligen inte behöver skämmas för sig. ”Waterfall”
känns som den tekniskt lite svåra låten och har även en skön
refräng. ”Victim of the crime” är klart Blackmore-influerad och
flyter på skönt. Den bluesiga titellåten är inte helt oäven den
heller.
Oväntat mycket godis från en artist som jag gett upp hoppet om
för länge sen. Skivan är inte genomgående bra men nästan….
www.dokkencentral.com
www.facebook.com/#!/DokkenBand
6,5 / 10
Peter Dahlberg
|
