|
När
rockmusiker blir äldre så tenderar dom att vända sig mer och mer
mot bluesen men Stockholmska Sideburn gör tvärtom. Musiken må på
fjärde given ”IV Monument” fortfarande vila på en matta av Led
Zeppelin-blues men den överskuggas allt mer av tyngre tongångar.
Att bandets musik alltid har drivits framåt av fuzzig stoner,
tung doom och svängig classic rock är ingen hemlighet men
känslan är att dom mer och mer börjar hitta sin egen stil mitt i
alltihopa. Den känslan förstärks av de spänstiga kompositionerna
som bandet numera mer än gärna tänjer på. Speltiden på låtarna
har ökat vilket ger mer plats åt musikernas olika infall och på
så sätt skänker det en progressiv touch till helheten. En låt
som ”Silverwing” är ett bra exempel på deras mer småintrikata
anslag för här låter det som om grabbarna i Ritual bestämt sig
för att stämma ner gitarrerna lite. Men här finns flera bra
bevis på bandets mer mångfacetterade anslag så som den riviga
inledningen ”Diamonds”, den bluesigt melankoliska ”Fire and
Water”, den upplyftande ”Mob Rules”-flirten ”Tomorrows Dream”
och den vackra ”Crossing the Lines”. Eller varför inte testa
doomsmockan ”The Last Day”, den tungt gungande ”The Saviour”,
den lika tungt rockande ”Bring Down the Rain” eller den snygga
och nästan moderna avslutningen i form av ”Monument”. Till detta
får vi i bakgrunden en snyggt applicerad hammondorgel (som jag
gärna tar mer av nästa gång) samt en sångare som verkligen
imponerar på mig. Jani Kataja (även i Mangrove) går från klarhet
till klarhet och fixar utan problem den riviga rocken, de mer
melodiska tongångarna samt doom-mässandet. Allt presenteras
sedan i en krispig och fin ljudbild som varken känns daterad
eller för modern.
Detta album visar upp ett band som mer och mer finner sin egen
identitet och nivån på kompositionerna har petats upp
ytterligare ett pinnhål. Nästa gång skulle jag vilja höra lite
starkare refränger samt lite tydligare melodier men det är
petitesser egentligen för bandet är så gott som redan där. “IV
Monument” är alltså ingen fullträff men bandet är på god väg och
för oss som vill ha våran rock retrodoftande, småvarierad,
blytung och fuzzig så är detta mycket njutbart.
www.myspace.com/sideburnsweden
Betyg: 8/10
Ulf Classon
|
|