|
I slutet av februari släpps denna platta som markerar debuten
för ett samarbete mellan två stora namn inom Artrocken. Det
gäller Steve Hogarth - frontman och sångare i Marillion - och
Richard Barbieri – ansvarig för det mesta på klaviatur i
Porcupine Tree (ända sen 1993). Barbieri medverkade också före
Porcupine Tree-tiden i bandet Japan. Steve Hogarth säger att
Marillion på den tiden faktiskt tog starkt intryck av Japan.
Många år senare spelade också Porcupine Tree tillsammans med
Marillion på några konserter och Richard bidrog också med några
smärre saker på ett av Steve’s soloproject med The H Band.
Men nu har man alltså beslutat att göra något mer koncentrerat
tillsammans och det har mynnat ut i denna skiva. Och tack och
lov för det! Det är sannerligen inte alltid som 1+1 blir 2 när
stora namn börjar samarbeta men i det här fallet måste jag säga
att resultaten har blivit överraskande bra (d v s större än
2!!!).
Det som utmärker plattan är en lågmäld och stämningsfylld, ja,
närmast meditativ flow igenom i stort sett varenda låt. Ta
inledningslåten ”Red kite” som exempel. Faktiskt bland det
skönaste jag någonsin hört. Kombinationen mellan alla
keyboardklanger, Steves vokala insatser och de små påläggen med
trummor och gitarr låter närmast sensationellt bra. Känner du
att du behöver något avkopplande och lugnande så har jag svårt
att tänka mig en bättre låt. Men inte för att slölyssna på utan
jag menar nog att man blir så absorberad och koncentrerad på
musiken att man nästan på ett sätt hamnar i en annan värld. Så
stark upplever jag denna musik.
Det är inte bara det musikaliska samarbetet som man imponeras av
utan låtarna har även texter som känns engagerande. Det handlar
(inte oväntat) om känslor och relationer men framförs på ett
sätt som känns lite ovanligt och faktiskt ibland ovanligt
närgånget. På gränsen till det normala. Det är inte utan att man
börjar tänka på vad som faktiskt är normalt och vad som inte är
det i umgänget mellan människor. Låt nummer två ”A cat with
seven souls” är dessutom inne på klara psykiska avvikelser och
skulle utan tvivel kunna kallas en sång till och för alla
schizofrena. Lägg också märke till de härliga närmast
psykedeliska passagerna i slutet av låten.
Ytterligare en av mina favoritlåtar på plattan är ”Your
beautiful face” som handlar om betydelsen av ett vackert yttre
och hur man kan använda det för att (på gott och ont) få det man
vill i livet. För en makthungrig människa kan det vara ett
farligt vapen (har delvis anknytning till titeln på hela CDn).
Lyssna på den underbara inledningen med de avspända
klaviaturtonerna. Fortsättningen sen är närmast lite småjazzig
med lite ståbaskomp som extra krydda. En oerhört charmig låt som
gav ståpäls. Temat kommer igen på den allra sista låten – ”Not
the weapon but the hand” – och då med närmast ännu skönare
klaviaturer. Meditativ musik när den är som bäst.
Men plattans absoluta huvudnummer är den 8 minuter långa ”Only
love will make you free”. Den har en takt som närmast påminner
om sydafrikanska tongångar och ett komp med rätt mystiska ljud.
Men det ger ett härligt gung i låten. Den bygger i huvudsak bara
på en refräng (titeln sjungen i stämmor och närmast i falsett)
och i övrigt närmast recitativa strofer som förkunnar hur alla
mänskliga känslor egentligen har sitt ursprung i enbart två
saker: Rädsla och kärlek. Faktiskt mycket tänkvärt. Hela låten
vandrar på mellan olika variationer och överlag med mycket
stämningsfylla klaviaturer ackompanjerade med olika sorts vokala
tillägg från Steve. Faktum är att Steve pratar mer än han
sjunger på denna platta. Men det funkar alldeles utmärkt och ger
verket en alldeles egen karaktär. Djärvt men faktiskt väldigt
lyckat enligt min mening. Den här låten kanske kan få status som
en modern version av Beatles-klassikern ”All you need is love”?
Sammantaget är det här en alldeles utomordentligt bra platta för
den som gillar stämningsfylld meditativ musik men där det ändå
finns en hel del takt och komp av gitarr och trummor (till
skillnad från musik klassad som ren Ambient). För mig var det
här en överraskande lyckat samarbete mellan två musiker och jag
ser verkligen fram emot en möjlig fortsättning.
www.nottheweaponbutthehand.com
www.facebook.com/HogarthBarbieri
Betyg: 9 av 10
Karl-Göran Karlsson
|
