|
|
Ett iögonfallande omslag
föreställande tiger på övervuxen stadsgata huserar en grupp som
sturskt nog säger sig ha utvecklat en helt unik musikstil -
Modern Experimental Progressive Rock (MEP-Rock). Så – är musiken
helt unik? Jodå, exakt som den här oftast melankoliska,
knivskarpa musiken låter väl inte så många andra band, men nog
hör man influenserna. Kompen är ofta ilsken metal utan
distgitarrer, bakgrundskörerna liknar dem hos de finska
landsmännen i Von Hertzen Brothers, medan gitarrsolona visar upp
en ettrighet som understundom påminner mig om King Crimson, vars
extrummis Pat Mastelotto för övrigt gästspelar i låten ”Liqueur”.
Opus Symbiosis främsta
tillgång är emellertid deras starka känsla för goda melodier. En
låt som ”Skeleton” äger en refräng, fastklistrad i min hjärna
efter blott tre fyra genomlyssningar; Christine Sten sjunger med
en kombination av popsångerskans skörhet och rocksångerskans
styrka, och när hon fylls på underifrån av keyboardisten Staffan
Strömsholms körer, då skapas faktiskt något tämligen unikt. I
skrivande stund hör jag kvasiklassiska, instrumentala ”Epique”,
vars magnitud riskerar lyfta Majornas tak. Jag måste även nämna
musikens dansanta sväng, en bedrift med tanke på att Opus
Symbiosis för det mesta väljer udda rytmer och taktarter.
En sak till: Trummisen
heter Lillkung i efternamn!
www.opussymbiosis.com
www.facebook.com/osymbiosis
Betyg: 7/10
Daniel Reichberg
|
|
