E-Mail

info@artrock.se

 

Recensioner

 

ArtRock MySpace

 
 

 

 

Gazpacho - March of Ghosts (Kscope)

1. Monument
2. Hell Freezes Over I
3. Hell Freezes Over II
4. Black Lily
5. Gold Star
6. Hell Freezes Over III
7. Mary Celeste
8. What Did I Do?
9. Golem
10. The Dumb
11. Hell Freezes Over IV
 

 

De senaste åren har vi begåvats med en lång rad högklassiga plattor från norska Gazpacho – bandet som började som ett Marillion-tribute band men som snabbt utvecklade en egen och väldigt njutbar variant av det man brukar kalla neo-prog. Fast en väldigt mjuk variant med väldigt mycket inslag av klassisk musik och folkmusik samt med en mycket duktig känslosam sångare i Jan-Henrik Ohme. Själv håller jag Gazpacho som ett av mina absoluta favoritband där de senaste två plattorna ”Tick Tock” och ”Missa Atropos” framstår som mer eller mindre mästerverk i Artrock-genren. Och för ett tag sen kom även ett live-album (”London”) som ytterligare befäste bandet som mästerliga även som live-band.

Alltså, förväntningarna är naturligtvis höga när detta nya album kommer, producerat på mer eller mindre rekordtid (bara drygt ett halvår efter avslutningen av ”Missa Atropos”-turnen). Bandet skriver att i princip direkt efter turnén var inspirationen hög och de satte genast igång med repetitioner. Faktum är att huvuddelen av den nya plattan improviserades fram under endast en av dessa dygnsslånga jamsessioner.

På typiskt manér så bygger man låtarna på ett fåtal instrumentella teman (precis som på exempelvis plattan ”Night” och ”Tick Tock”) kring vilka man sedan improviserar fram och tillbaka. På denna platta är det några korta upprepade enkla passager på gitarr som direkt inleder första låten och som vi sen får höra lite senare mer eller mindre förklätt i de olika låtarna. Naturligtvis återkommer det även i den absolut sista låten som en sorts avslutning.

Precis som på den senaste plattan ”Missa Atropos” så dominerar lugna och stämningsfyllda låtar på skivan. Det är klangbilden och harmonierna som är viktiga och inte det rockiga (trumkompet är oftast lågmält men ändå taktfast). Och som vanligt låter det för det mesta oerhört snyggt. På den här plattan får jag också intrycket att violinisten (som utan tvivel är klassiskt skolad) Mikael Krömer ges stort utrymme med en hel del läckra bidrag med stråkar. Till detta läggs naturligtvis väldigt mycket ljudmattor från diverse keyboards och inte minst massor av sköna gitarrackord. Sen har jag redan nämnt den fina sången men det förtjänar att påpekas att väldigt mycket av Gazpachos själ naturligtvis sitter i hans mjuka röst. En annan detalj som kan noteras är att vi på flera låtar har en hel del inslag av keltisk folkmusik (särskilt läckert i slutet av låten ”Mary Celeste” och i flöjtpartierna i slutet av ”Hell Freezes over II”). Faktum är att detta är ytterligare en detalj som de delar med Marillion som också (i alla fall tidigare) haft såna influenser.

Låtarna håller genomgående väldigt hög klass men jag vill framförallt framhålla tre av dem. Den första och kanske allra bästa på hela plattan är den helt underbara ”Hell Freezes Over II”. Snacka om ståpäls när man lyssnat på denna låt några gånger! Fantastiska stämningar. Underbart vacker musik med en refräng som verkligen griper tag i en och med ett fantastiskt komp av med stråkar och gitarrer. Och vilket avslut med dessa fina keltiska flöjttoner!  Nästa topplåt är ”What did I do”. Återigen en sån där lugn och smäktande sång där man smälter som smör. Kompat med underbara gitarrstämningar och stråkar. Fina stämsånger också. Den tredje låten som jag vill framhålla är låten ”The Dumb”. En lugn ballad igen som växer efterhand och så småningom bygger upp en mycket stämningsfull refräng med ett distinkt gung. En mycket typisk Gazpacho-låt med lite hitkänsla.

Slutomdömet blir att Gazpacho återigen gjort en mycket stark platta och de befäster verkligen sin position som ”Feelgood”-mästare inom Artrocken. Men kanske börjar jag märka något av upprepningar i deras repertoar vilket kanske trots allt inte är så märkligt. Men kanske tenderar de att börja bli alldeles för snälla i sin musik. I tidigare plattor fanns betydligt fler rockigare partier och jag är inte alldeles säker på att det bara är av godo att man så systematiskt nu satsar på stämningsfulla harmoniska låtar på sina skivor. Därför är jag denna gång lite återhållsam med mitt betyg. Fast hade det varit en debutplatta skulle jag nog ökat på något snäpp.

www.gazpachoworld.com

 

Betyg: 8 av 10

Karl-Göran Karlsson

 

 
 

 

 

  

 

  

  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna