|
De senaste åren har vi begåvats med en lång rad högklassiga
plattor från norska Gazpacho – bandet som började som ett
Marillion-tribute band men som snabbt utvecklade en egen och
väldigt njutbar variant av det man brukar kalla neo-prog. Fast
en väldigt mjuk variant med väldigt mycket inslag av klassisk
musik och folkmusik samt med en mycket duktig känslosam sångare
i Jan-Henrik Ohme. Själv håller jag Gazpacho som ett av mina
absoluta favoritband där de senaste två plattorna ”Tick Tock”
och ”Missa Atropos” framstår som mer eller mindre mästerverk i
Artrock-genren. Och för ett tag sen kom även ett live-album
(”London”) som ytterligare befäste bandet som mästerliga även
som live-band.
Alltså, förväntningarna är naturligtvis höga när detta nya album
kommer, producerat på mer eller mindre rekordtid (bara drygt ett
halvår efter avslutningen av ”Missa Atropos”-turnen). Bandet
skriver att i princip direkt efter turnén var inspirationen hög
och de satte genast igång med repetitioner. Faktum är att
huvuddelen av den nya plattan improviserades fram under endast
en av dessa dygnsslånga jamsessioner.
På typiskt manér så bygger man låtarna på ett fåtal
instrumentella teman (precis som på exempelvis plattan ”Night”
och ”Tick Tock”) kring vilka man sedan improviserar fram och
tillbaka. På denna platta är det några korta upprepade enkla
passager på gitarr som direkt inleder första låten och som vi
sen får höra lite senare mer eller mindre förklätt i de olika
låtarna. Naturligtvis återkommer det även i den absolut sista
låten som en sorts avslutning.
Precis som på den senaste plattan ”Missa Atropos” så dominerar
lugna och stämningsfyllda låtar på skivan. Det är klangbilden
och harmonierna som är viktiga och inte det rockiga (trumkompet
är oftast lågmält men ändå taktfast). Och som vanligt låter det
för det mesta oerhört snyggt. På den här plattan får jag också
intrycket att violinisten (som utan tvivel är klassiskt skolad)
Mikael Krömer ges stort utrymme med en hel del läckra bidrag med
stråkar. Till detta läggs naturligtvis väldigt mycket ljudmattor
från diverse keyboards och inte minst massor av sköna
gitarrackord. Sen har jag redan nämnt den fina sången men det
förtjänar att påpekas att väldigt mycket av Gazpachos själ
naturligtvis sitter i hans mjuka röst. En annan detalj som kan
noteras är att vi på flera låtar har en hel del inslag av
keltisk folkmusik (särskilt läckert i slutet av låten ”Mary
Celeste” och i flöjtpartierna i slutet av ”Hell Freezes over
II”). Faktum är att detta är ytterligare en detalj som de delar
med Marillion som också (i alla fall tidigare) haft såna
influenser.
Låtarna håller genomgående väldigt hög klass men jag vill
framförallt framhålla tre av dem. Den första och kanske allra
bästa på hela plattan är den helt underbara ”Hell Freezes Over
II”. Snacka om ståpäls när man lyssnat på denna låt några
gånger! Fantastiska stämningar. Underbart vacker musik med en
refräng som verkligen griper tag i en och med ett fantastiskt
komp av med stråkar och gitarrer. Och vilket avslut med dessa
fina keltiska flöjttoner! Nästa topplåt är ”What did I do”.
Återigen en sån där lugn och smäktande sång där man smälter som
smör. Kompat med underbara gitarrstämningar och stråkar. Fina
stämsånger också. Den tredje låten som jag vill framhålla är
låten ”The Dumb”. En lugn ballad igen som växer efterhand och så
småningom bygger upp en mycket stämningsfull refräng med ett
distinkt gung. En mycket typisk Gazpacho-låt med lite hitkänsla.
Slutomdömet blir att Gazpacho återigen gjort en mycket stark
platta och de befäster verkligen sin position som ”Feelgood”-mästare
inom Artrocken. Men kanske börjar jag märka något av
upprepningar i deras repertoar vilket kanske trots allt inte är
så märkligt. Men kanske tenderar de att börja bli alldeles för
snälla i sin musik. I tidigare plattor fanns betydligt fler
rockigare partier och jag är inte alldeles säker på att det bara
är av godo att man så systematiskt nu satsar på stämningsfulla
harmoniska låtar på sina skivor. Därför är jag denna gång lite
återhållsam med mitt betyg. Fast hade det varit en debutplatta
skulle jag nog ökat på något snäpp.
www.gazpachoworld.com
Betyg: 8 av 10
Karl-Göran Karlsson
|
