|
|
Therapy? är konstiga. Så är det bara. Men jag förmodar att man
får ta det om man som dessa nordirländare både kallas för
influerande och egensinniga. När bandet slog igenom i början på
nittiotalet så buntades dom ihop med grungen men där passade dom
inte in. Faktum är att dom inte passar in någonstans förutom i
sin egen lilla värld innehållandes allt från rock, metal och
punk till pop och allt där i mellan. Men efter över tjugo år i
branschen så förnekar sig inte Andy Cairns och kompani när nu
nya albumet ”A Brief Crack of Light” anländer för dom är
fortfarande lika konstiga. Med intrikata riff, ostrukturerade
takter och låtarrangemang som man aldrig vet vart dom tar vägen
så låter bandet som dom alltid har gjort men ändå inte. På detta
album känns det som bandet försökt omfamna hela sin karriär och
sen försökt ta den in i framtiden. Här finns det skräniga och
larmande från ”Pleasure Death” (1992) och ”Nurse” (1992), här
finns tendenser till den popnerv som gjorde ”Troublegum” (1994)
till en succé och här finns det som gör ”Suicide Pact – You
First” (1999) så ohyggligt svår att förstå sig på. Man hittar
även det jävlaranamma som man kunde hitta på ”Never Apologise,
Never Explain” (2004) och här finns det komplext enkla från
”Crooked Timber” (2009) som gav bandet en liten nystart i
karriären. Men här finns också lite modernare grepp i form av en
del elektroniska undertoner och andra ljudexperiment men det
hålls på en mycket bra nivå som inte stör alls. Ta allt detta
och lägg där till bandets patenterade mörka humor, de svarta
texterna samt Andy Cairns smått schizofrena sång så kommer ni
nog ganska nära hur bandets trettonde giv låter. Hoppas jag i
alla fall.
Jag gillar Therapy?, inget snack om saken, men jag orkar inte
lyssna på dom några längre perioder. Frågan är om någon orkar
det? Det finns alltid några riktigt starka låtar på varje album
men samtidigt finns det en massa osammanhängande musik som helt
enkelt inte går att ta till sig även om det kan vara ganska
spännande att lyssna på ibland. Samma sak gäller nya given
också. Skivan inleder tungt riffande och relativ sansat med
”Living in the Shadow of the Terrible Thing” och ”Plague Bell”
där den sistnämnda har något kusligt påträngande över sig. Det
lättsamt intrikata tunggunget hittar vi även i spår som ”Why
Turbulence?” och ”Stark Raving Sane” vilket är ett klart
välkommet inslag men kanske inte det bästa som bandet har knåpat
ihop. Bäst på albumet får nog “Ghost Trio” klassas som med sitt
malande riff och trummor som är lite överallt och som
tillsammans bildar ett bra bevis på hur det kan låta när bandets
alla olika idéer passar ihop för en gång skull. Från bäst till
snyggast tar vi oss när nu den nästan helt instrumentala låten
”Marlow” kommer på tal. Den känns som en liten kvarleva från
”Crooked Timber” med sin melodiska touch men växer sig till
något större med sina vackra melodier och ganska medryckande
tempo.
Det var de mer normala låtarna det, om man nu kan klassa något
med Therapy? som normalt, och låt oss nu ta en titt på de mer
skruvade kompositionerna. Som ”Before You, With You, After You”
tillexempel som låter lite som tidiga Fugazi men med en rätt så
okay refräng eller den svårlyssnade ”The Buzzing” som kan vara
ADHD-rockens nya ledmotiv. ”Get Your Dead Hand off My Shoulder”
har skivans kanske snyggaste refrängmelodi men växlar skumt
mellan genrerna dom gångerna det inte är ren acapella.
Avslutande ”Ecclesiastes” är bara en massa konstiga ljud känns
det som och låten summerar ihop allting ganska bra – Therapy? är
konstiga! Så enkelt är det! ”A Brief Crack of Light” är inget
undantag men till och med för dessa nordirländare så är detta
ett allt för spretigt album där höjdpunkterna oftare är fragment
av låtar istället för hela låtar. Detta är en skiva som kommer
att frälsa de redan frälsta men kommer knappast att ge bandet
några nya fans – som vanligt alltså.
www.therapyquestionmark.co.uk
www.myspace.com/therapyquestionmark
Betyg: 6/10
Ulf Classon
|
|
