|
|
Med kängorna ståendes stadigt djupt ner i arbetarklassens
skitiga mylla och med knutna nävar redo att ta sig an
etablissemangets översittarfasoner så levererar nu The Terraces
sitt debutalbum. Riktigt så arga som jag här framställer bandet
är dom nog inte men det är nog den attityden som dom vill
framhäva. Bandet ger sig i kast med klassisk brittisk punkrock
med samhällskritiska texter och inspirationen till alltihopa
kommer förmodligen från akter som The Clash och Sex Pistols. Men
tack vare dagens musikklimat så hamnar dom nog närmare ett band
som Street Dogs om vi skall jämföra med några genrekollegor.
Tyvärr landar dom inte på samma nivå som de sistnämnda även om
det är småtrevligt det jag hör. För det första så är det
alldeles för välpolerat för att det skall kännas farligt och för
det andra så är det ett allt för makligt mellantempo som
genomsyrar skivans arrangemang. Vart är det farliga? Vart är
frustrationen? Nej inget av detta infinner sig tyvärr men det är
inte sagt att detta ändå inte kan vara ganska underhållande!
Skivans första halva är riktigt trevlig, ja faktiskt att skivans
sju första spår är alla riktigt bra med starka refränger,
tydliga melodier och skönt raspig sång från Gary Buckley (One
Way System). Men ändå, det är bara trevligt, det finns liksom
inget som sticker ut eller får en att rycka till och det gör att
det aldrig höjer sig över mängden. The Terraces debutalbum är en
trevlig bekantskap för oss som uppskattar brittisk punkrock men
det blir inte mer än så heller.
www.myspace.com/theterracesrock
www.theterracesrock.com
Betyg: 5,5/10
Ulf Classon
|
|
