|
|
Den glättiga power metalens flaggskepp är här igen! Med målande
lyrik om regnbågar, berg och dalar, kungar som drar svärd,
modiga hjältar och all skön gallimatias där i mellan så ger
Freedom Call oss power metal så som det är tänkt att det skall
låta. Det betyder hurtiga galopptakter, glada gitarrmelodier,
smäktande keyboardslingor, smattrande dubbelkaggar,
allsångsrefränger och syntfanfarer. Den som är ute efter
genomtänkt metal med kluriga texter för att stimulera sin hjärna
bör inte leta i Freedom Calls diskografi alltså. På bandets nya
album ”Land of the Crimson Dawn” så är allt sig likt så när som
på att några mer renodlade hårdrockstendenser har letat sig in.
Det är inte i någon större utsträckning men det finns där och
det funkar ganska okay. Men det som inte borde ha funnits där är
försöket att förena åttiotalspop med glad metal i låten ”Hero on
Video”. Resultatet av det blir oerhört tramsigt. Tramsigt blir
det även i ”Rockin’ Radio” som trots en bra refrängmelodi bara
blir oerhört fånig i sista ändan. Fånigt är också ett bra ord
för ”Killer Gear” som i och för sig har tyngd och mörker men det
hjälper inte låten från ett magplask. Om vi skall fortsätta på
den negativa stigen så kan man enkelt konstatera att trots att
hela skivan innehåller idel stabil Freedom Call-metal (utöver
ovanstående låtar då) så finns det lite för många anonyma spår
för att helheten skall hänga ihop. Men det är ju grundarna av
”happy metal” vi pratar om här så låt oss nu slå han en
positivare ton! Inledande ”Age of the Phoenix” är en ordentlig
Gamma Ray- pastisch av högsta klass som ger en fingervisning om
hur Freedom Call alltid har låtit genom åren. Efterföljande
”Rockstars” är inte lika stark men besitter en brygga och
refräng som Edguys Tobias Sammet förmodligen hade gett sin högra
testikel för att få skriva. Som tredje spår ut hittar vi skivans
mest galopperande spår i form av ”Crimson Dawn” vars taktfasthet
skulle få självaste Iron Maiden att nicka instämmande. Andra
snygga låtar med klassiskt Freedom Call-snitt är ”Sun in the
Dark” och ”Valley of Kingdom” där den sistnämnda har en av de
mest ostiga texter som jag någonsin har hört men på det sättet
även gör den till en av de roligaste på skivan.
Det märks att trummisen, och en av bandets grundare Dan
Zimmermann (Gamma Ray), har hoppat av och lämnat sångaren och
gitarristen Chris Bay ensam att komponera majoriteten av
materialet. Det gör att detta blir en av gruppens spretigare och
mer varierade skivor men att bandets musikaliska kärna är
konstant. Men trogna fans kan vara lugna för detta är ett
Freedom Call-album så som vi har lärt oss att dom skall låta.
Problemet är bara att skivan är allt för lång, det är en del
rent ut sagt fåniga spår (till och med för att vara Freedom Call)
och det är några anonyma spår för mycket. Men det finns
ordentliga ljusglimtar och det är ett stabilt hantverk så gillar
man Freedom Call eller nittiotals-power metal i allmänhet så är
”Land of the Crimson Dawn” ett helt okay album att kolla in.
www.freedom-call.net
www.myspace.com/freedomcallofficial
Betyg: 6/10
Ulf Classon
|
|
