Som vi idag vet så losade
sångaren Ralf Scheepers mot Tim ”Ripper” Owens om platsen i
Judas Priest runt -96. 1997 bildade han Primal Fear istället.
Namnet Primal Scream var ju redan upptaget, he he…
Ralf är en duktig sångare
och visst kör han lite Halford-trix även på denna skiva men inte
hela tiden. Framförallt märks Judas Priest-flirtarna i låtar som
”Strike” och ”Conviction”. Där är det ren heavy metal som
gäller. Övriga låtar bär mer spår av power metal och
videon/singeln ”Metal nation” är en skön blandning av båda.
Episka ”Where angels die”
är angenäm då den går i ett ganska lugnt tempo. Lite Axel Rudi
Pell-feeling på den.
Balladen ”Born again”
börjar lovande men sedan tar en hiskelig tillika sliskig refräng
över och sabbar den helt. Den hade kunnat bli så bra med en mer
modest refräng.
”Marching again” är låten
till er som gillar power metal i sin renaste form.
Sammanfattningsvis känns
skivan något splittrad och Primal Fears egen identitet går
förlorad någonstans. Innovation är knappast ledordet här.
Snarare replikation av huvud-dna som består av Judas Priest,
Gamma Ray, Stratovarius och liknande. Men det låter helt okej
ändå.
www.primalfear.de
6 / 10
Peter Dahlberg
|