|
|
Symfare – stirra hitåt!
Från ingenstans bara dök den upp, den mest genomlyckade
korsningen rockband/symfoniorkester jag någonsin har hört.
Norska progpsykedeliabandet Motorpsycho och keyboardisten Ståle
Storløkken jobbar ihop med Trondheim Jazz Orchestra, och min
haka rasar i marken.
Den något diffusa storyn (beskriven som a fanciful and fairly
far-out musical fable) inleds med ”Out of the Woods”, en
sorts kombination mellan folkmusik och hur jag inbillar mig att
modern konstmusik låter. Tänk ”Antsong” av Von Zamla, och du är
nära. Redan till nummer nummer två ”The Hollow Lands” är musiken
förbytt till Motorpsychos mörka, psykedeliska rock, och så
fortsätter det, de två CD-skivorna igenom.
Ska jag rabbla höjdpunkter, så har jag redan börjat, men jag
dundrar vidare med ”Through the Veil”, så läckert 60-taligt
stämsjungen, ”La Lethe”, enligt fästmön lik The Cure, vilken
rakt övergår i monumental orkestermusik som närmast kan liknas
vid...jag vet inte! Har ni hunnit höra Åkerfeldt/Wilson-projektet
Storm Corrosion än? Nånstans där hamnar vi. Sedan ett trevande
med malande orkester, efter ett antal minuter förlöst medelst
Hammondorgel, och så bryter svängig, dieselångande, melodiös
70-talsrock in, kallad ”Mutiny!”, komplett med bubblande bas
och delikat stöld av riffet från Yes-låten ”Changes”, och så
slutar allt med ett intensivt crescendo - ”Into the Mystic” -
där orkester och progressivt hårdrockband ångar loss som de
brukar, men ändå sammanväver sina uttryck till ett helt
övertygande ett.
Här kan jag sitta och babbla i all evinnerlighet. Mina ord
lösgör ändå inte den magi som präglar ”The Death Defying Unicorn”.
Mitt råd till alla proggers (och alla andra också) – köp den här
plattan! Ska du bara upptäcka en ny grej 2012, så är det ”The
Death Defying Unicorn”.
http://motorpsycho.fix.no
Betyg: 8/10
Daniel Reichberg
|
|
