|
It Bites var en del av den brittiska neoprogvågen
och gav ut den alldeles utmärkta debuten The big lad in the
windmill 1986. Oenigheter mellan bandmedlemmar ledde
emellertid till att gruppen upplöstes 1990 efter att ha spelat
in ytterligare två album. 2008 återvände It Bites med The
tall ships och med John Mitchell från Arena som ny sångare
och gitarrist.
Map of the past
är ett album vars enskilda låtar kanske inte överträffar sin
föregångares men där helheten är mer övertygande. Mitchells sång
har en total närvaro och jag kan inte påstå att jag saknar
originalsångaren Francis Dunnery det allra minsta. Stilmässigt
är det ett verk som smälter ihop med Marillion och Pendragon
under första halvan av 1990-talet. Melodistyrkan och den
fängslande ljudbilden gör albumet särskilt lämpat för en stund i
soffan med hörlurar och ett fotoalbum i handen. Det och den
nostalgiska känslan i musiken förankrar också albumtiteln på ett
sällsynt starkt vis. Textmässigt finns nämligen ett koncept där
en person bearbetar sitt förflutna genom att titta på gamla
fotografier.
Låtmässigt finns inte mycket mer att önska. Redan
i öppningsspåret har vi en vemodig pärla. Den pampiga
”Wallflower” tar över och det enda som dämpar min entusiasm är
att refrängen inte sätter punkten över i:et. Titellåten är
strålande och även fortsättningen håller hög klass.
Kompositionerna flyter ihop på ett utmärkt sätt och musiken
frodas tack vare fin balans, dynamik och vackra nyanser under
hela speltiden. Genesis är en referens som dyker upp då och då,
inte minst i den mörka ”Send no flowers”. ”Meadow and the stream”
kan vara albumets kröning men liksom ”Wallflower” tycker jag att
den är lite fantasilös i refrängen. Det är synd att de inte
avrundar med den sublima nynnande melodin i ”Man in the
photograph”. En cirkelkomposition blir det hur som helst – jag
spelar nämligen skivan om och om igen.
http://www.itbites.com
http://www.myspace.com/itbites
Betyg: 8/10
Jukka Paananen
|
