|
OSI står för ”Office of Strategic Influence” och är en tämligen
löst sammansatt bandkonstellation under ledning av gitarristen
Jim Matheos i Fates Warning, ett amerikansk ProgMetal band som
numera för en lite tynande tillvaro (senaste skivsläppet kom
2004 men det ryktas om en ny platta 2012). Den andre någorlunda
permanenta medlemmen är Kevin Moore (keyboards och sång) med
bakgrund in Chroma Key. Under årens lopp (sen starten 2002) har
man släppt tre plattor på vilka flera av de stora namnen inom
den progressiva rocken har medverkat (t ex Steven Wilson, Mike
Portnoy, Gavin Harrison, Mikael Åkerfelt och Tim Bowness). På
den nya plattan finns återigen Gavin Harrison från Porcupine
Tree vid trummorna.
Den nya plattan är en fräsch blandning av en massa stilar men
med tydliga ProgMetal avtryck. Men variationen är stor och det
gör att lyssnarnyfikenheten hållits vid liv länge. Plattan har
därmed också växt rejält under lyssnandet. Efterhand
utkristalliserar sig två tydliga vägar hos låtarna: Det typiska
rytm- och gitarrdominerade ProgMetal-spåret samt det lite
lugnare rena Progspåret (med starka influenser av Opeth och
Porcupine Tree). Fast något som är spännande är alla pålägg av
lite mer elektronika, inte minst när det gäller rytmkompet, som
finns i stort sett i varje spår. Exempelvis spåret ”Wind Won’t
Howl” är ett lysande exempel på fusion av elektronika och
klassisk Prog.
För oss som kanske är lite mer lockade av klassisk Prog så finns
här förutom ovan nämnda spår ett annat underskönt spår i låten
”Indian Curse”. En mycket stämningsfull låt där Kevin Moore’s
sångröst är helt perfekt till den här lite melankoliska stilen.
Kompet från akustisk gitarr och piano är också läckert men
framförallt gillar jag mellotronflöjterna som ligger där i
bakgrunden och ger en sån fantastisk stämning i låten. Riktigt,
riktigt bra. Skall också återigen lyfta fram ”Wind Won’t Howl”
som också har det här sköna soundet som vi Prog-freakar lockas
så av. Men här är det alltså också rytmkompet som lyfter låten.
Det här är vi faktiskt inte alls vana att höra i sådana här
sammanhang utan det brukar höra hemma i mer extrema Elektronika
eller Drum’n’Bass-sammanhang. Men det funkar alldeles utmärkt
här och låten är helt klart min favorit på plattan tillsammans
med ”Indian Curse”. Även den avspända 10 minuter långa
avslutningslåten ”Invisible Men” ger mersmak för Progfantasten
med den mystiska stämningen och takten (med starka Porcupine
Tree influenser, på slutet även med ett tungt ProgMetal-parti).
Väldigt skön sång här också av Kevin Moore.
Bland de lite mer renodlade ProgMetal-låtarna vill jag framhålla
första låten ”Cold Call” som framförallt har ett lite komiskt
sammanhang. I bakgrunden hör man nämligen en uppspelning av en
bandad och rätt rolig radiosändning (som jag antar är autentiskt
och att inslaget faktiskt har sänts). Jag skall inte avslöja
poängen men man kan lugnt säga att radiostationen här gick på en
rejäl nit när man sände det speciella budskapet till
allmänheten. Låten ”Big Chief II” är en annan fartig låt med
rätt tung stil.
Alltså, på det hela en mycket trevlig platta som varmt
rekommenderas till fans av både ProgMetal och klassisk Prog.
www.osiband.com
www.myspace.com/osiband
Betyg: 7 av 10
Karl-Göran Karlsson
|
