|
Till den progressiva
rockens alla upptänkliga konstellationer räknar vi nu även
Squackett, som namnet antyder en mix mellan Chris Squire och
Steve Hackett. De båda musikernas moderskeppYes och Genesis
anses alltsomoftast vara progrockens allra mest klassiska
fixstjärnor, så här har vi samarbete på Reagan/Gorbatjov-nivå.
Vet du hur Hacketts
sentida soloskivor låter? Då har du ett hum om Squackett också,
för här har vi mycket av den ofta tunga, men lika gärna
fjäderlätta rockmusik som Steve bjuder, gärna orientalisk och
stundom gastkramande. Bara detta är ett gott betyg, och därtill
kommer Chris Squires gosskörskolade sång och flyhänta basspel,
båda delarna så glatt upplyftande. Samarbetet blir som allra
tydligast i långsamt flytande ”Aliens” där versen är typisk
spöklik andakts-Hackett, och refrängen lika karakteristiskt
Squiresk ”hopp inför framtiden”-pop.
De båda turturduvorna har
sagt att albumet inte är utstuderat proggigt, och visst ligger
det en del i detta. En låt som ”Sea of Smiles” kan väl närmast
beskrivas som konstnärlig pop. ”Stormchaser” kan klassas som
orientalisk hårdrock. Och ”Can't Stop the Rain” är akustiskt
grundad soul i spökhuset. Men det är givet att dessa
symfrockens gudfäder inte kan hålla sig från ett liv i
krusiduller, och tack och lov för det. I inledningsnumret ”A
Life Within a Day” vräks vi upp i bergochdalbanan, virvlar in i
cirkustältet och dunsar ner i härligt trög lervälling.
En sak till: Steve Hackett
borde alltid nämnas bland de stora virtuoserna. Konstigt att så
ej är fallet.
Betyg 8/10
Daniel Reichberg
|
