Bland de många artister som rör sig precis i progrockens utkanter, och som enligt somliga skribenter egentligen hör hemma under paraplyet, återfinns David Sylvian, sångaren/låtskrivaren från brittiska nyromantiska tjusigpopbandet Japan. Varför Sylvian inte riktigt hör hemma beror som jag gissar på två faktorer. Dels kommer han ur "fel" bakgrund för att accepteras hos vissa, dels är det egentligen inte rockmusik Sylvian presenterar, utan en sorts småavantgardistisk, teatral pop med psykedeliska förtecken. Den bekvämt knepiga musiken är ofta orientalistiskt kryddad och endast undantagsvis driven på en fast markerad rocktakt. Allt detta frontat av en sångröst snarlik Richard Fairbass, frontman i spexiga poptrion Right Said Fred.

Favoritlåtarna blir många, däribland den gripande kärleksballaden "I Surrender" (nej, inte Rainbowlåten!), nyversionen av Japans "Ghosts" och "Jean the Birdman" från albumet "The First Day" som Sylvian gav ut tillsammans med King Crimson-ledaren/gitarristen Robert Fripp 1993. När dessa två excentriker möts skulle man kunna tro att musiken blir dubbelt speciell, men tvärtom är "Jean the Birdman" samlingens allra mest lättillgängliga stycke, en jazzig pryl med rentav kommersiella förutsättningar.
Och det är väl där som vi hittar charmen hos David Sylvian. Såväl musik som lyrik tar oss bort en bra bit från the mainstream, men detta utan att det någonsin blir direkt svårtuggat. Tänk dig en resa där du undviker de värsta turiststråken, men kanske inte heller machetar dig genom djungeln.

Betyg: 8/10

Daniel Reichberg