Great Whites karriär är verkligen en såpa som någon borde göra film av. Från att ha varit ett miljonsäljande band i slutet av 80-talet slängdes de ut i kylan av sitt skivbolag 1992. Ett decennium senare körde sångaren Jack Russell en egen version av bandet vilket kulminerade i den berömda branden 2003. Några år senare återförenades originalsättningen och ett par skivor släpptes innan Jack blev svårt magsjuk och var riktigt illa däran. Enligt honom själv var det ingen i bandet som kom och hälsade på honom när han låg på sjukhus. Jack piggade dock på sig och kör nu återigen en egen version av bandet och är i bitter fejd med de andra om vem som egentligen är Great White. Bandet i sin tur skaffade ny sångare redan när Jack låg på sjukhuset och släpper nu första studioalstret.

Nye sångaren heter Terry Ilous och har en lite raspigare röst än Jack. Musikaliskt så har inte mycket hänt. Det är mestadels samma amerikaniserade bluesmetal som tidigare, men låtkvaliteten känns sämre. Lite väl mycket går på rutin kan jag tycka. Kanhända vill de se vart denna platta tar vägen och hoppas att varumärket ska sälja sig självt. Därför ligger de lågt med de bra låtarna till nästa platta. Hoppas det. Det känns även väldigt Slash Snakepit över denna skiva men inte riktigt lika bra. Största behållningen är den fina balladen ”Love is enough” som är riktigt bra. Avslutande Black Crowes-doftande ”Complicated” är godkänd också.

Betyget kan ändå inte bli så högt. Jag tycker inte att den är klart godkänd men tack vare ovan nämnda låtar hamnar den strax under. På nästa skiva får de skärpa till sig lite!

www.greatwhiterocks.com

5,5 / 10

Peter Dahlberg