|
|
Vid den första lyssningen är det lätt att avfärda Nekromantheon
som ytterligare ett halvtrist retrothrashband men vid närmare
granskning så är bandet faktiskt mer än bara en nostalgitripp.
Dessa norrmän gör i och för sig allt dom kan för att
återuppväcka och blanda ihop tidigt material med akter som
Sepultura, Sarcofago, Slayer och Death Angel men här finns även
en tysk infallsvinkel med band som Destruction och i viss mån
också Kreator. Paketerar man sedan allt i en hotfull och iskall
norsk aura så kommer man ganska nära Nekromantheons ljudbild. Vi
pratar alltså om snabb och skitig åttiotalsthrash med ett
frenetiskt riffande, smattrande tvåtakt, bindgalen sång och
faktiskt även lite punkigt. Men här finns även ett visst mått av
teknisk briljans då det är aningen meckigt och ett lagom
avancerat musicerande. Paketerar man sedan om alltihopa en gång
till fast denna gång med ett tidstypiskt burkigt ljud, reverb på
sången och helt rätt attityd så är vi nästan framme vi
slutresultatet som heter ”Rise, Vulcan Spectre”. Resultatet är
långt ifrån fulländat och det är tur att skivan snurrar in på
strax över halvtimmen för mer än så av detta skramliga mangel är
svårt att ta in på en och samma gång. Men jag har ändå svårt att
värja mig för nostalgitrippen jag får när Slayers återupptäckta
riff och melodier ges nytt liv och letar sig fram ur den sunkiga
ljudbilden. Jag ryser av välbehag när sångaren spyr fram sången
och jag rycks med när manglet hamrar sig in i hjärnbarken på
mig. Hade det bara funnits starkare låtar med tydligare
identitet, fler riff som utkristalliserat sig och en bättre
produktion så hade förmodligen betyget gått upp något snäpp. Men
nu får Nekromantheons andra albumsläpp göra som deras första
skiva gör – fungera som en positiv nostalgitripp.
http://nekromantheon.bandcamp.com
www.myspace.com/nekromantheon
Betyg: 6/10
Ulf Classon
|
|
