The Night Flight Orchestra - Internal affairs (Coroner Records)

Ett av detta årets absolut mest efterlängtade albumsläpp har äntligen landat i brevlådan. Redan för drygt två år sedan fick jag höra talas om denna kommande platta, så väntan har varit lång och ganska kvalfylld. Embryot till nya bandet The Night Flight Orchestra blev dock till flera år tidigare än så, då sångaren Björn “Speed” Strid (Soilwork) och Soilworks sessiongitarrist David Andersson (Mean Streak) satt i en turnébuss på någon Amerikansk highway och diskuterade innebörden av begreppen ”Road trip” och ”Classic Rock”. Man kom vid detta tillfälle fram till att det hade varit coolt att komponera någon sorts soundtrack att ha med sig ut på vägarna. Åren som har gått har ängnats åt att skriva låtar och att komplettera bandet med keyboardisten Rikard Larsson (Von Benzo), bassisten Sharlee D´Angelo (Arch Enemy, Spritual Beggars) och trummisen Jonas Källsbäck (Mean Streak, ex Jupiter Society). Att det därefter har tagit så pass lång tid att få ut denna platta beror på, förutom att killarna i The Night Flight Orchestra är mycket upptagna musiker på annat håll, att det inte har varit direkt lätt att hitta ett bolag som har varit beredda att ge ut ett dylikt alster.

Bandet består alltså av en samling ytterst rutinerade metalskallar och musiker, och de som möjligtvis hade hoppats på att bandet på sin debutplatta ”Internal affairs” skulle komma att köra på i ordinarie bands stilar kommer att bli grymt överraskade. Det som TNFO har åstadkommit är inget mindre än en hyllningsplatta till en gyllene musikaliskt tidsepok, med fokus på 70-talet senare hälft och början av 80-talet. Man anger så vitt skilda akter som Boston, Fleetwood Mac, Steely Dan, Kiss, mfl som viktiga influenser, vilket i slutändan ger bandet ett mycket brett sound och musikaliskt register.

Hade som sagt mycket stora förväntningar på denna platta, och det kändes nästan lite nervöst första gången den åkte på i spelaren. Detta faktiskt till stor del på grund av att Björn ”Speed” Strid länge varit en av mina absoluta favoritvokalister. Tycker att han besitter fantastiska röstresurser med en kraft, dynamik och inlevelse som få ens kommer i närheten av. Hans sångprestationer i Soilwork bygger ju inte i första hand på skönsång även om han på senare år uppvisat fler och fler tendenser till lite mer ”nyanserade” vokala insatser. Kolla in låten ”Sick heart river” från ”Sworn to a great divide”-plattan så förstår ni vad jag menar.

”Speed” och gitarristen David Andersson har sedan man bestämde sig för att starta detta projekt ihop, skrivit tretton mycket starka spår som är väldigt varierade både vad gäller stil, tempo och intensitet. En sak som är rolig i sammanhanget är att trots att låtarna bygger på ett låt- och ljudideal som var inne och populärt för drygt trettio år sedan, så känns låtmaterialet aldrig förlegat eller passé. Visst är det så att man många gånger får igenkännande vibbar när man hör plattan, och den är väl heller inte så värst unik eller nyskapande, men det har ju faktiskt inte varit utgångspunkten när man skrev låtarna. Ändå är det modigt att ett band ens vågar satsa på att idag göra en platta med denna musikaliska inriktning, och dessutom lyckas få det att låta så fräscht och upplyftande. Att ”Internal affairs” är en sorts road trip-soundtrack märker man ofta då materialet hela tiden känns mycket positivt och medryckande, dessutom med en känsla av att man är på väg någonstans. Detta märks också ganska ofta tydligt i ”Speeds” texter, där de textmässiga teman behandlar händelser i olika städer, om att ”vara på väg” och ”komma fram”, och om olika kvinnor.

På ”Internal affairs” finns enligt min mening inte ett enda spår som faller utanför ramen, utan här radas den ena ”pärlan” efter den andra upp. Det intensiva och suggestiva öppningsspåret ”Siberian queen” sätter från början standarden med ett riktigt läckert riffande från David Andersson. Att han var en mycket skicklig gitarrist har han under åren visat genom sina inhopp i Soilwork, men att han dessutom var en sådan veritabel ”riffmästare” var för mig en nyhet. Genomgående är gitarrspelet på ”Internal affairs” riktigt jävla bra och omväxlande, där just riffandet spelar en mycket stor roll i låtarnas uppbyggnad och struktur.  Ett bra exempel på detta är låtarna ”California morning”, ”Montreal midnight supply” och inte minst ”Miami 5:02”, som efter ett klart Deep Purple, ”Fireball”-minnande trumintro övergår i ett riff som självaste Blackmore skulle varit stolt över att ha knåpat ihop. Här och inte minst på ”Siberian queen” märks det tydligt vilket radarpar bassisten Sharlee D´Angelo och trummisen Jonas Källsbäck redan hunnit bli, då det svänger riktigt grymt om dem. Ett annat klart bidragande positivt inslag är Richard Larssons keyboardspel som det riktigt osar 70-tal om, med massiva hammond-mattor, och sköna stämningshöjande slingor på elpiano.

Herrar Strid/Andersson har som sagt haft en klar ”Classic Rock”-linje när man har skrivit materialet till plattan och fokus har då självklart legat på just rock, men sen finns ett par spår som spretar lite. ”West Ruth ave” och titelspåret ”Internal affairs” är glittrig discorock av klassiskt 70 / 80-talssnitt, där det sist nämnda skulle kunna ha varit ledmotiv till någon halvsunkig deckare typ Baretta eller Columbo, vilket är skitcoolt! En annan sak som bidrar till att plattan känns så äkta är den mixning och produktion som ger en tidstypisk ljudbild, men ändå med en lite modernare touch.

Ett annat spår som sticker ut lite extra är ”Transatlantic blues”, som precis som titeln antyder är lite tillbakalutad och bluesig med ett underbart keyboard-intro från Richard Larsson på fender rhoades. Låten byggs upp undan för undan och emellanåt öser man på å det gruvligaste, och hela anrättningen blir då riktigt tung och massiv på ett härligt sätt. De absoluta favoritspåren är om man nu måste välja ut några, förutom tidigare nämnda ”Siberian queen”, ”Transatlantic blues”, den fullständigt fantastiska låten ”1998”. Sistnämnda spår har en så medryckande och catchy melodi att den skulle kunna bli en riktigt stor radioplåga, läckert inramad av Springsteen-doftande saxofoner.

Ytterligare en sak som gör att ”Internal affairs” är så grymt bra är, förutom det tidigare nämnda riffandet, ”Speeds” fantastiska sånginsatser. Han har en sån power, dynamik och känsla i sin röst, detta kombinerat med väldigt varierade och medryckande sångmelodier vilket gör plattan fullständigt oemotståndlig.

Hur The Night Flight Orchestra - ”Internal affairs” motsvarade de i förväg högt uppskruvade förväntningarna har väl framgått ganska så tydligt vid det här laget!

www.myspace.com/nightflightorchestra

www.facebook.com/pages/The-Night-Flight-Orchestra/210664785613576

10 / 10

Staffan Vässmar