|
Åh, detta band tar mig
tillbaka i tiden. Till 1984 närmare bestämt. En kompis hade då
köpt skivan ”Playing to win” och jag föll som en fura. Vilken
cool produktion (Spencer Proffer) och vilken suverän sångare
(John Farnham) plus att det var bra låtar. Framförallt ”When
cathedrals where white” som ofta hänger med på mina
samlingsskivor än idag. Skivan efter blev tyvärr den sista med
John Farnham som sångare. Han fick ju som ni kanske kommer ihåg,
en hyfsat framgångsrik solokarriär. (Vilket han även hade haft
innan han gick med i Little River Band 1982-1983, fast då bara i
hemlandet Australien.)
Det var historiken. Idag
är det 2013 och sångaren heter idag Richard Herring. Det går
inte att jämföra dessa men Richard gör ett gott jobb och
inledande singeln ”The lost and the lonely” fastnar på en gång.
Detta är soft mogenpop/rock av högsta klass. Snygg produktion
också där alla instrument framhävs utan att det blir grötigt.
Vill även framhäva den snygga stämsången.
Jag gillar verkligen
detta och nynnar med i de flesta av låtarna redan vid första
lyssningen. Måhända lite ”gubbig” musik men ack så bra!
p.s. Om ni gillade denna
skiva så kolla även upp deras ”Get lucky” från 1990. Den är i
precis samma stil! (samma sångare också)
http://littleriverband.com
7 / 10
Peter Dahlberg
|
