E-Mail

info@artrock.se

 

Recensioner

 

 
 

 

 

 Annihilator – Feast (UDR)

 

1. Deadlock
2. No Way Out
3. Smear Campaign
4. No Surrender
5. Wrapped
6. Perfect Angel Eyes
7. Demon Code
8. Fight the World
9. One Falls, Two Rise
 

 

Kanadensiska Annihilator har kämpat på thrash-scenen sedan 1984. Bandets ledare, Jeff Waters, har likt kollegan Dave Mustaine i Megadeth sett bandmedlemmar komma och gå under åren. Sedan 2003 är det bara Waters och gitarristen/sångaren Dave Padden som är bofasta i bandet.

Annihilator gjorde en rejäl rivstart inom thrash-genren med sina första plattor Alice In Hell och Never, Neverland. Efter dessa båda plattor, som undertecknad håller som något av det bättre inom genren, har bandet stundtals sökt sig in mot mittfåran och mer mainstream heavy metal – ”Untrue” enligt vissa, fortfarande jäkligt bra enligt mig. Nu i dagarna är det så dags för ytterligare en giv från herrarna Waters och Padden med nytillskotten Mike Harshaw och Alberto Campuzano på trummor och bas.

Plattan heter Feast och omslaget pryds av en zombie som festar så rejält så blodet stänker. Lite lagom äckligt och givetvis svintufft!

Redan på första spåret Deadlock visar bandet att nu är det allvar. Thrash i kubik i ett furiöst tempo, som sätter nivån från start. På följande No Way Out så blir det t.o.m. snäppet bättre. Tempot från öppningsspåret varvas med mer raka, tyngre partier för att sedan återgå till inlednings-manglet igen. Detta är riktigt bra och Jeff Waters är en grym gitarrist.

Tro’t den som vill – men tredje spåret Smear Campaign är faktiskt ännu bättre än de två första. Dave Padden sjunger inte helt olikt kollegan James Hetfield, låten växlar teman på ett fantastiskt sätt och allt är helt enkelt jäkligt bra. På följande No Surrender bjuds lyssnaren på en anings andrum i introt innan det hela brakar lös igen.

Bortsett från den akustiska Perfect Angel Eyes så är det järnet som gäller på Feast. Visst, första 90 sekunderna på Fight The World är ju något stillsammare, men då är å andra sidan resten av låten snabbare än alla andra när den väl kommer igång. Som kronan på verket så avslutas skivan med One Falls, Two Rise vilket är en drygt 8 minuters lektion i progressiv thrash metal, i världsklass. Nämnde jag att Jeff Waters är en grym gitarrist?

Annihilator är Kanadas mest säljande hårdrocksband genom tiderna. Trots detta så har de inte på långa vägar rönt den uppskattning som de förtjänar. Med Feast så visar bandet att de utan bekymmer sparkar stjärten på minst ett par av sina amerikanska kollegor i the Big Four!

www.annihilatormetal.com

 

9/10

Eric Eklund

 

 

 

 

  

 

  

  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna