|
Om man
börjar grotta ner sig i Troubles historik så är det lätt att
konstatera att bandnamnet passar väl in. Nu är det inga
svängdörrar likt Deep Purple vi pratar om här men ändå
tillräckligt med turer fram och tillbaka för att det skall vara
onödigt att ta upp er dyrbara tid. Vi måste dock kort konstatera
att originalsångaren Eric Wagner, den magnifika rösten som satt
färg på bandets samtliga tidigare album, inte är med längre utan
har bildat ett ny grupp med originaltrummisen Jeff Olson och de
har döpt bandet efter Troubles klassiska album ”The Skull”.
Bandets sångaren den sista tiden, Kory Clarke (Warrior Soul), är
ute ur bandet utan att ha fått bidra med något i studion och har
ersatts av Kyle Thomas (Exhorder, Floodgate) som därmed är inne
på sin andra omgång i bandet. Ett klokt val tycker jag. Det är
inget fel på Kory Clarke men känslan är att hans stil är helt
fel för bandet medan Kyle Thomas känns som ett mer logiskt val.
Dessutom är jag ett fan av hans tidigare band Floodgate vilket
gör saken lättare.
Med dessa förutsättningar så släpper nu Chicago-bandet äntligen
ett nytt album och de som har tvivlat på bandets formkurva efter
förra plattan ”Simple Mind Condition” (2007) kan andas ut.
Trouble är tillbaka i gammal god form så som det lät om bandet
under första halvan av nittiotalet. Dock tycker jag de har
lyckas få till en ganska så bra blandning av hur de har låtit
genom åren. De mer tunnelseende fansen som enbart äger de första
plattorna och vill att det alltid skall låta just så som det
gjorde i begynnelsen om bandet gör sig dock icke besvär känns
det som. Att placera Trouble i ett fack är annars ganska
omöjligt då de inledde karriären i början på åttiotalet som
pionjärer inom doom metal där de influerades av brittisk heavy
metal för att under nittiotalet ta in influenser från
stoner-rocken. Idag skulle jag mer vilja kalla det melodisk doom
metal med heavy-influenser och en touch av stoner-rock. Kort och
gott; blytung hårdrock med ett skönt groove helt enkelt. Lägg
till Kyle Thomas Louisiana-färgade stämma som har ett lite
bredare register än Eric Wagners och känslan är att ”The
Distortion Field” är ett mer dynamiskt album än vad vi är vana
vid med Trouble.
Inledande spåret ”When the Sky Comes Down” är klassisk Trouble
medan efterföljande ”Paranoia Conspiracy” och ”The Broken Have
Spoken” mer bär spår av stoner-rock med rötterna i New Orleans.
Det är förmodligen släktbanden till Floodgate och likheterna med
till exempel Down som kommer få de mer inbitna Trouble-fansen
att rynka på näsan åt ”The Distortion Field”. Jag har inga som
helst problem med det. Mitt förhållande till Trouble är inte
speciellt djupt rotat medan mina känslor för Louisiana-sludge/stoner
är desto större. Hur som helst så bjuder albumet som sagt på ett
varierat material och spänner mellan den grunge-osande balladen
”Have I Told You” och den smått mästerliga samt tunga stänkaren
”Hunters of Doom”. Överlag är det de mer tempostarka låtarna som
”Glass of Lies” och nyss nämnda ”Hunters of Doom” som är bäst
helt klart. Dock är det några spår för mycket för min smak och
med en nedbantad speltid så hade förmodligen plattan tilldelats
ett högre betyg. Men det känns som att detta är ett album som
växer och det är inte omöjligt att betyget har hoppat upp en
poäng i slutet på året. Den som lever får se och förhoppningsvis
får vi se mycket mer av Trouble i framtiden för ”The Distortion
Field” är ett oerhört stabilt album oavsett vad de mer
trångsynta fansen tycker.
www.newtrouble.com
Betyg: 7/10
Ulf Classon
|
|