|
Om vi bara blickar bakåt som hastigast. Fish fyra
första plattor med Marillion hade enligt mig allt: ruggiga
musiker, jämna och täta plattor, innovativa arrangemang och en
färgstark frontfigur med både röst och texter på absolut topp.
Sedan dess har ju Fish gett ut nio studioalbum.
Mindre proggiga och en - med åren- allt mörkare och hesare röst.
Första solon "Vigil..." höll dock fortfarande löjligt hög nivå.
Har följt honom sedan dess och gillar verkligen killen. Men
visst har det svajat ibland. Inte minst magplasken "Suits" och
"Fellini Days". Och även de plattor som varit bra har innehållit
låtar som inte riktigt platsat. Som helt enkelt andats lite
utfyllnad. Uppryckning har ju skett under senare år med "Raingods..."
och "13:th Star" helt klart.
Men nu är vi då äntligen framme vid den
efterlängtade tionde albumet. Något som han jobbat på i ett år
och ger ut HELT själv. Nu snackar vi independent på riktigt. Den
heter "A Feast Of Consequences" och, hur är det man säger i
ölreklamen, worth waiting for! Första lyssningen var otroligt
nog med självaste Fish hemma i hans vardagsrum. Det var
inledningsspåret som dånade och jag vände mig leende mot honom
och gjorde tummen upp. Jävlar vad bra det lät! En lång inledning
som sakta suger in dig i en välproducerad ljudvärld. Det
fortsatte sedan med en suggestiv lugn halva. När det drog igång
på riktigt reste sig håren...eller ja, kanske skägget då. En av
hans bättre stunder helt klart!
Sedan följer både ballad-, midtempo och en upptempolåt. På
duetterna med Elizabeth Troy Antwi höjs allt ett snäpp. Sista
låten "The Great Unravelling" påminner därför en hel del om
sköna "Incomplete" från "Raingods...".
Men det jag vill framhålla - förutom
inledningsmonstret - är plattans huvudsakliga behållning,
nämligen High Woodsviten. Det är fem låtar som hänger ihop, även
om de presenteras individuellt. Temat är första världskriget.
Fish har researchat noga eftersom flera av hans förfäder deltog
i det. Här är det mesta av poesin satt åt sidan till förmån för
målande beskrivningar om ett fyraårigt helvete 1914-18.
Alla låtar i sviten står för sig själva och
håller hög klass. Lite Ayreonkänsla emellanåt. Här hittar man
fyra olika ( riktiga!) blåsinstrument, en stråkkvartett och
annat.
Något som gläder mig extra är rösten. Tror inte att han skött
den speciellt bra under åren. Dessutom fick han en halstumör för
ett tag sedan. Tack och lov var den inte elakartad och togs
bort. Nu plötsligt låter den som på de första soloplattorna
igen. Mycket glad överraskning.
Mark och Julie Wilkinson har som vanligt gjort
ett storartat jobb med design och illustrationer. Lyxutgåvan
innehåller dessutom en 100-sidig(!) bok.
Summa summarum: en välproducerad och tight platta. Fish namn må
vara ganska litet idag, men han är verkligen inte uträknad. "A
Feast Of Consequences" har något att säga och känns gedigen hela
vägen. Som jag sa inledningsvis har han gjort bättre grejor. Men
man får gå tillbaka till typ "Vigil..." för att hitta något lika
bra. Och det säger en del!
"A Feast..." kan bara beställas på hans hemsida
och ( förhoppningsvis) köpas på konserterna.
http://fishheadsclub.com/
Ett tips om du läser detta i tid. Han spelar på
Trägårn lördagen den 28 september. Det var grymt sist och lär
bli det nu igen. Kul om lite fler kunde komma bara.
8,5/10
Dennis Jacobsson
|
