Blå Skåpet - När dagen är över (Egenproducerad)

Nya plattan ”När dagen är över” med Blå Skåpet släpptes för ett tag sedan, och har därför hunnit snurra ganska många varv i cdspelaren innan detta skrivs. Bandet levererade på debutplattan ”Världen är så kall” en mycket bred musikaliskt palett där grunden var djupt förankrad i bluesen, men som även innehöll mycket mer musikaliska tongångar än så. Bandets ”Country-Pop-Rock-Blues” var på debuten väldigt varierad och var klart tilltalade. Plattan var inspelad under mycket enkla och ganska så primitiva former vilket gjorde att produktion och ljudbild inte var av någon högre kvalitet. Låtmaterialet upplevdes också som lite väl ojämnt där riktigt bra spår varvades med inte fullt så intressanta spår. Det som ändå gjorde ”Världen är så kall” till en så pass bra platta var den grymt bra sången från sångaren Klas Ling (Wonderland), och det ruskigt bra gitarrspelet från Kristian ”KP” Pettersson.

Nu är alltså Blå Skåpet tillbaka med ny platta, och skillnaden mellan dessa båda alster märks på flera plan. Bandet har sedan förra utgåvan släpptes lirat mycket live vilket har gjort bandet än mer samspelta. Låtskrivartalangerna har förfinats vilket resulterat i ett kvalitetsmässigt betydligt jämnare material. Dessutom har man valt att spela in ”När dagen är över” i en riktigt bra studio, Nordic Sound Studios vilket har gett ett sound och en ljudbild som är riktigt bra. Den spretighet och det lite väl ojämna låtmaterialet som jag gnällde på när jag recenserade ”Världen är så kall” är nu helt borta. Visst är spåren på ”När dagen är över” mycket omväxlande och spänner över ett väldigt brett register, men detta skapar denna gång bara en cool variation. Sammantaget gör detta att plattan känns både kul och lite överraskande varje gång man plockar fram den, då man som lyssnare bjuds på klassisk blues i till exempel: ”Jag spelar blues för dig”, ”När dagen är över”, ”Hon är sensuell”. Den musikaliska färden går sedan vidare via lite softare spår som: ”Småstadsman”, till betydligt mer avancerad instrumental country i ”Vargen och rödluvan”.

Sångaren Klas Ling är en riktigt skön lirare som skriver kul och berättande texter som matchar musiken på ett mycket bra sätt. I spåret ”Bakdörren” finns en underliggande mening som man kan tolka som man vill, vilket ger låten en extra krydda. Att han dessutom framför texterna på svenska gör att bandet får ett eget och igenkännbart sound. Ling har en skön stämma som han kan variera på många olika sätt, och emellanåt låter han förvillande lik Roffe Wikström. Rytmsektionen med Daniel Nilsson (Bas) och Mathias Sandstedt (Trummor) lirar väldigt tight och varierat och tillför låtarna den tyngd och det groove som ibland saknades på föregångaren. Kristian ”KP” Pettersson bevisar ännu en gång vilket sjuhelsikes bra gitarrist han är, då han på plattan lirar solo på ett mycket varierat och känslofyllt sätt. Emellanåt blir dock Mark Knopfler-influenserna (Dire Straites) lite väl övertydliga enligt min mening, men det känns nästan lite småaktigt att gnälla över en sådan sak när han lirar på ett så extremt skickligt vis. Absolut bäst är han då han kör sin egen stil och inte försöker kopiera någon annan. Lyssna på tidigare nämnda ”Vargen och rödluvan”, eller ”Kan han spela gitarr” så fattar ni vad jag menar. På förstnämnda spår gästas bandet av eminente gitarristen Johan Randén, som för övrigt även står för inspelning och produktion av plattan.

Totalt sett är ”När dagen är över” en mycket bra platta som tack vare sin bredd och variation borde uppskattas av allt från rena bluespuritaner till de som i vanliga fall inte lyssnar på blues, men som har vett på att uppskatta riktigt bra låtar, relevanta texter och instrumentalister av hög klass. Skulle bandet dessutom få chansen att lira för en större publik i rätt sammanhang skulle man kunna bli riktigt stora. Är du nyfiken på att spana in detta coola gäng har du chansen den 19 oktober då Blå Skåpet kör ett helkvällsgig på MX-Rockbar i Alingsås.

8 / 10

Staffan Vässmar