Fast det skall sägas direkt – att få en uppfattning om ett verk som innehåller mer än 90 minuter musik med ganska så stor variation är inte lätt. Får tyvärr också säga att för mig ökar kraven på ett dubbel-album jämfört med en enkel dito. Är de inte genomgående bra så tryter på något sätt lätt orken att lyssna vidare. För detta verk får jag säga att jag balanserade länge på knivseggen huruvida jag skulle försöka tränga in i det ytterligare eller om jag skulle ge upp och erkänna att det här blir nog inget för mig. Men till slut så hamnade jag ändå på ”rätt” sida.

Det finns utan tvivel många bra låtar och arrangemang på plattan. Bland de nämnda influenserna får jag nog säga att bandet ligger närmast Spock’s Beard i stilen. Men sången på franska och en hel del annorlunda tongångar ger dem verkligen en egen och säregen stil.

De låtar som föll mig bäst i smaken var ”Migram 1960” (riktig fräcka och snabba gitarrsekvenser i bra synk med trummorna – med klara influenser från både Spock’s Beard och Flower Kings), ”Verset XV” (snygga instrumentala partier, fast man kunde struntat i Tereminen), ”Un pied dans la tombe” (varierad och fin med mellotronstråkar och snygg basgång), ”Le fruit de la peur” (fin låt i klassisk progstil med mycket klaviatur/piano) och ”Opium” (lugn och lite jazzig låt med klara influenser från band som The Flower Kings). Den långa avslutningslåten ”Arma diania” med många variationer i temat lyckas dock inte mer än glimtvis väcka mitt intresse (t ex den avslutande lite mer intensiva delen).

Musikerna gör ett bra jobb även om jag i vissa låtar inte tycker att de är helt koncentrerade och synkade. Här och var skymtar lite falska toner igenom som en mer nitisk producent kanske borde observerat. Sången på franska känns lite ovan men man vänjer sig. Fast sångaren har kanske inte riktigt den röst som sticker ut och som skulle kunna gjort det än mer intressant.

Sammantaget räcker inte detta till ett toppbetyg, framförallt för att väldigt mycket av det övriga materialet helt enkelt är lite för svagt. Det håller inte för en dubbel-CD (som jag redan hävdade inledningsvis). Skall man ge ut en dubbel-CD bör man helt klart ha så pass starkt material att det helt enkelt inte räcker med en enkel CD. Så är det alltså inte här och det var nog lite synd för annars kunde det ha blivit en riktig bra CD om man stannat vid att plocka ut godbitarna.

http://nemo1.bandcamp.com/music

Betyg: 7 av 10

Karl-Göran Karlsson