STRYPER – No More Hell To Pay (Frontiers Records)

Redan i våras på deras nyinspelningar kunde man skönja en nytändning vilket bara fortsätter i och med denna skiva. Om den eminenta ”Murder by pride” från 2009 bara var publikfrieri låter jag vara osagt men den var betydligt mer kommersiell. Stryper verkar nu vilja komma bort ifrån sin glam och pudelstämpel. De har tvättat ur hårsprayen och torkat bort kajalen. Nu är det bara ”the real thing” som gäller. Äkta vara. Heavy Metal.

På det nya alstret är det gitarrerna som för fram guds budskap. Sångaren Michael Sweet får också till en del sköna skrik här och där. Men frukta ej, melodierna finns kvar, stämsången finns kvar och det viktigaste av allt, låtarna finns kvar.

Framförallt diggar jag metallsmockan ”Saved by love” som låter ruggigt vital. Fastnar också för ”Sympathy” som är en ganska direkt låt. ”Legacy” kan vara det hårdaste de någonsin gjort och låter i verserna nästan som en Megadeth-låt. Den mest radiovänliga låten är helt klart balladen ”The one”. Där har ni bredden på detta album, hårt, poppigt och mjukt.

Genomgående bra med några toppar, om ni frågar mig.

www.stryper.com

7 / 10

Peter Dahlberg