|
|
När Norska Airbag kom med sin debutplatta “Identity”-(2009)
var det många inom progvärlden som reagerade mycket positivt på
bandets välspelade och snyggt arrangerade musik. Trots att
plattan var bandets första hade man redan ifrån start skapat ett
eget och intressant sound som gjorde att succén var given. Även
hos undertecknad gick bandets musik rätt in i hjärtat, och
“Identity” har sedan dess snurrat många många varv i cdspelaren.
Airbags medverkan på 2010 års Slottsskogen Goes Progressive
befäste via ett extremt bra framträdande bandets plats på den
progressiva stjärnhimlen. Pressen på att leverera en lika
välljudande uppföljare verkade dock ta ut sin rätt och plattan
”All rights removed”-(2011) nådde inte riktigt upp till den
extremt höga standard som sattes vid debuten. Den var på inga
sätt dålig, men nådde inte hela vägen fram. En bidragande orsak
var enligt min mening det lite väl variationslösa låtmaterialet
och de väldigt likriktade låtstrukturerna, som då gjorde det
lite svårt att skilja låtarna åt.
På nya ”The greatest show on earth” känns det som
om Airbag har gjort en medveten satsning på att försöka utveckla
och förnya sitt sound, vilket man faktiskt har lyckats riktigt
bra med. På flera spår som i till exempel “Redemption”
och titelspåret ”The greatest show on earth” har ett
mörker, en kraftigare intensitet och en Porcupine Tree-aktig
tyngd smugit sig in, vilket förändrar tonspråket en hel del.
Detta skapar en betydligt större variation i låtmaterialet
gentemot föregångarna vilket känns som en välkommen utveckling.
I andra spår som: ”Silence grows”, ”Call me back”
och den avslutande sviten ”Surveillance (Part 2 & 3)” är
dock Airbag tillbaka med sitt lugna, harmoniskt vackra och lite
tillbakalutade
sound. Dessa tre spår låter precis som man har vant sig vid hur
Airbag ska låta, och inspirationerna från den David
Gilmour-frontade Pink Floyd-eran känns ganska så tydliga.
Musikaliskt är allt oklanderligt framfört där
samtliga musiker visar sin kapacitet till fullo, men den som på
tidigare alster mest imponerat är gitarristen Bjørn Riis. Samma
sak gäller givetvis även denna gång, där Riis levererar ett
gitarrspel som är så grymt bra att det ligger väl i nivå med
Gilmours prestationer. Hans sologitarrspel på låtarna ”Call
me back” och ”Surveillance (Part 2 & 3)” har en
timing, känsla och ton som är närmast magisk. ”The greatest show
on earth” får naturligtvis ses som ett mycket välkommet och
angeläget alster i bandets katalog. Genom sin nyfunna tyngd och
större variation på låtmaterialet kommer ”The greatest show on
earth” nästan upp i “Identity”-klass, vilket inte säger lite!!
www.airbagsound.com
www.myspace.com/airbagsound
8,5 /
10
Staffan Vässmar
|
|
